TenstaBo 06 - så blev det! (del 2)
Foto: Erik Stenberg och Linus Hallgren / Familjebostäder
En person som framstår som en sann visionär samtidigt som han har visat att han kan omsätta sina idéer till verklighet är Erik Stenberg. Han är en av initiativtagarna till bomässan, arkitekt, arbetar på KTH och bor här i Tensta. Inför bomässan omvandlade han några av Familjebostäders lägenheter, vilket väckte mycket uppmärksamhet och berömdes av de flesta.
På det seminarie om bomässan som hölls i början av november talade han bland annat om den mediala bilden av Tensta, som grundlades med den kritiska boken ”Rapport Tensta” från 1970-talet. Han visar exempel på några tidningsklipp av senare datum som lyfter fram betongen i Tensta som trendig, vilket hade varit otänkbart för några år sedan. Man kunde ana att Erik Stenberg kände sig nöjd med sin insats, men ändå blickar han framåt.
- Det är inte otänkbart att jag bygger om fler lägenheter, säger han. Men han är även intresserad av Tensta i ett större perspektiv, i samverkan med andra områden inom Järva. Han visar möjligheter att knyta samman Tensta med Kista och skapa ett mer tillgängligt Järvafält. Tillsammans mer Jerker Söderlind skissar han på planer under namnet Stockholm NOW – Stockholm Northwest. Det krävs en ny infrastruktur för att bryta isoleringen, menar de och får medhåll från många andra.
Slutligen presenterar Erik Stenberg en idé som verkligen skulle kunna innebära ett lyft för Tensta. Han vill placera en arkitekturskola i KTH:s regi här, med plats för förberedande studier och möjligheter för examensarbetare att kunna göra tillämpade studier. I somras hölls en kurs för studenter på KTH i Tensta, som resulterade i de betongföremål ni ser på bilden ovan.
Det som fastnar i mitt minne allra tydligast är dock ett annat litet ord, som ingen annan använder när de talar om Tensta. Själ. Erik Stenberg talar om Tenstas själ, i samband med alla dessa planer och visioner om förändring. Jag kontaktar honom efteråt och frågar vad han menar.
– Tensta själ - sa jag verkligen det? Då måste jag ha pratat om Tenstas byggda själ. Den är väldigt stark och kommer inte lätt låtas sig mörkas eller täckas över av andra drömmar av vad en stad är.
Lite tal om människor - mycket om byråkrati
Politiker och tjänstemän möter rörelse och rytm.
Ikväll hade stadsdelen bjudit in till summering av stadsdelsförnyelsen här i Spånga-Tensta, med mat och musikundershållning i Tensta träff. Under den första halvtimmen var det musikunderhållning med Olga och Hans (som jag har haft glädjen att lära känna tack vare bloggen). De bjöd på blandade stycken - julsånger, egenkomponerat och en sång som ackompanjerades av rytmer från två stora trummor och andra instrument som jag inte ens vet namnet på. Annars var det Hans toner från pianot i samklang med Olgas sång som fyllde rummet.
Så blev det dags för själva mötet. Stadsdelsförnyelsen har pågått sedan 2003 och avslutas nu i årsskiftet. Det handlar om totalt 40 miljoner som har delats ut till olika projekt inom stadsdelarna Spånga och Tensta. Dagens möte handlade till största del om olika personers redogörelser och reflektioner kring hur arbetat har organiserats, vilket knappast känns relevant att redogöra för här.
Istället vill jag skriva några rader om Stig Nilsson från Verdandi, en av de talare som ger mig mest tilltro. Han pratar inte som alla andra, om ansökningar och organisation. Han talar om människor. Han talar om Gullingeparken, en plats som kännetecknas av missbruk och droghandel men som han vill göra tryggare. Han talar om hur Verdandi tillsammans med skolan, lokala BRÅ och hyresgästföreningen har försökt skapa större trygghet för barnen i Gulingeskolan. Han berättar om att vara tillgänglig varje dag genom att ha en lokal öppen ett par timmar. Han pratar om att låta ungdomarna ta eget ansvar. Han pratar om att motivera missbrukarna till vård och behandling.
Jag blir glad av att se hur han har lyckats få flera aktörer att arbeta tillsammans, inklusive föräldrarna till barnen i Gullingeskolan. Han har till och med tagit med ett gäng ungdomar till mötet, som sitter omkring honom och följer mötet.
Han pratar om att göra åskådare till deltagare, att engagera människor genom att få dem att känna att deras röst hörs och han påverka. ”Se till att varje gård blir engagerad” uppmanar han. Visst är det så, vi måste börja med att prata med våra grannar! 
Gullingeparken idag på eftermiddagen.
Jag hittade den här artikeln om Stig Nilsson och Verdandi om du vill läsa lite om verksamheten här i Tensta.
Uppdatering 061130: DN skriver om gårdagens möte och tar upp det som jag valde att inte skriva om. Dessutom en liten enkät med fotografier!
Alakoski underhåller och uppmanar sin publik
Idag gästades biblioteket av författarinnan Susanna Alakoski. En liten skara åhörare hade samlats för att lyssna till henne. Det blev ett intimt möte och ett samtal främst om klass, men även om hennes författarskap och vägen dit, om utanförskap av olika typer, fattigdom, välfärdssamhället och medmänsklighet.
Till en början får vi höra hur svårt det kan vara att spåra sin talang i arbetarklassfamiljen - Susanna Alakoski menar att bostaden ofta är för liten för att spara skolböcker, teckningar och likande till nästa generation. Hon visste själv inte varifrån hennes skrivarbegåvning kom ifrån, men det visade sig så småningom att hennes mormor i Finland hade gått från att vara analfabet till att skriva små dikter till dödsannonser.
Talangen visste hon till en början inte ens om att hon hade, utan menar att det snarare var en lust att skriva hon levde med länge. Vägen till publicerad förafttare gick via heltidsarbete som socialarbetare, tre små barn och skrivtid på bussen med en lånad penna på kvitton. Skrivarrum med havsutsikt har aldrig varit aktuellt för Susanna Alakoski, hon menar att det handlar om disciplin, talang viljestyrka för att bli författare.
Sin numera Augustnominerade roman "Svinalängorna" skrev hon klart under en sjukskrivnig på ett halvår då hon inte ens kunde sitta ner på grund av smärtor i ryggen. Istället stod hon vid datorn i korta pass som hon varvade med vila på golvet!
Namnet "Svinalängorna" är beteckningen för husen hon är uppväxt i, som hon fick höra först i arbetslivet bland andra tjänstemän. Ingen boende i området använde ett sådant nedvärderande uttryck. Nu samlar Susanna på likandnde nedsättande namn på områden runtom i landet. Vi i Tensta bidrog med "Finska viken" som platsen bakom vårt centrum kallas. Det fanns betydligt värre ord på andra håll.
Att lyssna på Susanna Alakoski var både roligt och givande. Hon är en varm person som når fram till sin publik. Hennes mjuka skånska röst talar om tvåspråkighet och alkoholism, om vad vi som medmänniskor kan göra för de utslagna i samhället. Hon peppar en man i publiken som själv skriver på en roman och verkar vara hungrig på att göra mer. "Snart kommer jag med fler tabubelagda ämnen" säger hon om framtiden. Det är ytterligare en antologi på gång.
När jag går därifrån, efter två timmars samtal och diskussion mellan författaren och publiken, har jag med mig två av hennes uppmaningar.
Dels efterlyser hon mer littaratur om klass. Hon menar att det är efterfrågat, människor vill känna igen sig. "Klass säljer" säger hon och tar sin egen bok som exempel - som snart kommer ut även i pocket.
Dels uppmanar hon oss att skriva till vår kommun och kräva av politikerna att de tar hand om hemlösa och utslagna människor. "Tio mejl är en folkstorm i politiken", säger Susanna Alakoski. Vi kan inte bara vara tysta och acceptera, vi måste ställa krav. Det är något jag verkligen ska fundera på. Varje gång jag går förbli alkisarna på parkbänkarna bakom centrum blir jag ledsen över det mänskliga slöseri det innebär att låta människor stå utanför samhället. Visst kan vi väl skriva några mejl? Jag ska ta reda på vem jag kan skriva till och formulera mitt mejl. Du kan väl börja fundera på vad du ska skriva...
Susanna Alakoski till Tensta bibliotek
Både böckerna känns angelägna. Tyvärr har jag inte hunnit läsa någon av dem ännu. Därför är det roligt att Susanna Alakoski kommer hit och det ska bli intressant att lyssna på henne när hon berättar om sina böcker och sitt skrivande.
Alltså: Tisdagen den 28 november mellan klockan 18.30 och 19.30 gästas Tensta bibliotek av Susanna Alakoski.
Hela denna vecka är full av aktiviteter på biblioteket. "Medskaparveckan" kallas den. Kanske lite otympligt namn, men i programmet finns bland annat datorkurser av olika slag, Haikuverkstad och schackkurs. Dessutom pågår en haikutävling under hela veckan. Mer info här.
DN: Banken stoppar husdröm
- Vi har haft många hus reserverade men det har varit svårt för våra köpare att få lån. Det fallerar genom att den här målgruppen ofta lever på ett annat sätt än vad bankernas schabloner säger om hur mycket ett barn kostar, hur mycket mat och kläder kostar per månad och så vidare, säger Maria Magnusson, mäklare på firman Christer Magnusson, som säljer fastighetsbolaget Folkhems radhus i Tensta.
Bra att denna sida av problemet tas upp. Kommentarerna till ett inlägg häromdagen handlade det just om detta.
Livstyckets julmarknad
Igår var det julmarknad på Livstycket och eftersom jag hade lite bråttom glömde jag kameran hemma. Hade jag haft den med mig hade jag tagit följande bilder:
En bild över hela lokalen och myllret av människor som rör sig kring de stora tryckborden där textilierna ligger uppdukade - det är medelålders tanter med tjusiga frisyrer, kvinnor i sjal som berättar om trycken, flickor som förtjust väljer ut julklappar till släktingar och där i vimlet någonstans skymtar även en och annan man.
I en annan bild försöker jag fånga några av de produkter som finns till försäljning, kanske det lilla förklädet till barn i vaxat tyg med rött och gult i effektfull kontrast, kanske Livstyckets egen kokbok, kanske tygrullarna som ligger uppradade på ett bord, kanske mattorna som drar blickarna till sig...
Det uppdukade fikabordet är definitivt med på en bild, med sina saffransgula bröd, muggar med godis och en massa annat gott. Och så bordet med turkiska läckerheter såklart!
Jag hade lite svårt att välja vad jag skulle köpa, men det blev till slut en väska till mig själv och en bricka i present. Brickan kunde jag fotografera i sitt nya hem, se här:
Psst... Samarbetet mellan Livstycket och Svenskt Tenn verkar ha tagit fart - det blir en utställning hos Svenskt Tenn i början av nästa år. Det blir även vårmarknad på Livstycket för den som missade denna gång. Återkommer med datum!
Psst igen... om du inte har sett Livstyckets tyger tidigare tycker jag att du ska titta in hos Flitiga myran som fotograferade under bomässan i somras, både i Livstyckets lokaler och visningslägenheten!
Tidningsklipp om Tensta
INGEN BASKET UTAN KORG
Det har inte gått att spela basket i Tenstahallen sedan förra veckan, då en av korgarna gick sönder. Det berättar Georgios Koukouvinos som är idrottsansvarig för Tensta basket i City . Ingen ny korg har kommit upp. Både träningar och matcher har ställts in.
Jag undrar om det skulle dröja lika länge att få upp en ny korg i andra hallar runtom i Stockholm...
KURDISKA KVINNOR OCH KONST
-Jag har alltid tyckt om konst ända sedan jag var liten, och i Afghanistan finns en lång tradition med måleri och skulptur. Det säger Zobida Nadi Sharegh i DN idag. Hon är en av kvinnorna i gruppen som tillsammans har valt ut de verk från Nationalmuseum som på lördag och framåt ställs ut i Tensta konsthall. Läs gärna artikeln och ta en titt på bilderna av några föremål som ställs ut. Bland dem finns en svensk landsskapsmålning som en kvinna tycker påminner om det kurdiska landskapet.
Jag känner igen känslan och minns en plats i bergen i Mexiko. Naturen där liknande den svenska, med barrträd, fuktigt gräs och grodblad. Att komma dit kändes som att komma hem och mildrare eventuell hemlängtan!
BY BÖRJAR BLOGGA
För övrigt har Ulrika By på DN börjat blogga. I hennes presentation får vi veta att hon gärna lyssnar på Red Hot Chilli Peppers och att hennes favoritförort är Vaxholm (!). Igår skrev hon om läget i Husby och planer för framtiden, med samma torra pessimism som jag känner igen från hennes rapportering från bomässan här i Tensta. (Jag kritiserade henne här och här, och publicerade ett mejl från henne här.)
Jag undrar varför DN inte låter läsarna kommentera blogginläggen. Det känns inte som en riktig blogg...
Julmarknad, kvinnofest och vernissage
Det händer mycket i Tensta nu på lördag den 25 november:
> Julmarknad på Livstycket blir det klockan 11-15. Du kan köpa textilier, lampskärmar, servetter, mattor och en massa annat tillverkat av kvinnor och män som samtidigt lär sig svenska. Blir du hungrig kommer det att finnas lussekatter, glögg och pepparkakor vid sidan av hemlagade turkiska specialiteter. Livstyckets lokaler ligger mitt i Tensta centrum, på Tensatgången 20.
> Kvinna möter kvinna heter en mässa som hålls på Tensta träff samma dag. Mellan klockan 14 och 19 blir det utställningar, hennamålning, massage, hälsosam mat, smycken och underhållning.
Ur programmet:
- Klockan 14.45 berättar Sonia Sherefay om sitt projekt ”Barnen i våra hjärtan”. Hon har under många år arbetat i mångkulturella förorter och skapat en form av studiecirkel där föräldrar kan mötas diskutera frågor om barnuppfostran och föräldrarollen. För sitt arbete fick hon Stockholms stads Nelson Mandelapris 1999.
- Klockan 17.00 samtalar Ingmarie Friman, författare och Nalin Pekgul, debattör och tenstabo under rubriken ”Islam, brudar och paljetter”.
Under kvällen är det fest med mat, levande musik och dans. Fri entré. Kvinnomässan arrangeras av ABF Stockholm/Västerort och Kvinnocenter i Tensta-Hjulsta. Mer info här.
> Vernissage på Tensta konsthall. Det är utställningen Jihani Kalapour, världskulturarv på kurdiska, som öppnar. Mellan klockan 12 och 17 visas verk från Nationalmuseum i Tenstas leopardmönstrade konsthall. Urvalet har gjorts i samarbete med kvinnor från Tensta-Hjulsta kvinnocenter. Utställningen pågår till den 28 januari 2007. Läs mer om projektet hos Nationalmuseums och Tensta konsthall.
Tårgas i tunnelbanan
Just nu rapporterar flera tidningar om att en tårgaspatron har kastats in i biljetthallen på tunnelbanestationen i Tensta. SL stängde av trafiken till Tensta och Hjulsta och polisen utrymde stationen. Ingen har först till sjukhus.
Jag är glad att jag har varit hemma hela kvällen. Hade jag mötts av obehaglig och illaluktande gas i tunnelbanan hade jag blivit livrädd, med tanke på de gasattacker som förekommit mot tunnelbanor i andra länder. Tyvärr verkar man inte ha fått tag på någon gärningsman.
Ett urval av rapporteringen:
SvD: Tårgaskaos i Tensta
DN: Människor fick fly tårgas i tunnelbana
Aftonbladet: Tårgasattack i Tensta
Språkvolontärer hjälper brottsoffer
Sedan en tid tillbaka har det funnits anslag bland annat på mitt bibliotek om att Brottsofferjouren söker språkvolontärer för att hjälpa brottsoffer som talar andra språk än svenska. Jag funderade ett ögonblick på att ställa upp, men insåg snabbt mina begränsningar både när det gäller språket (spanska) och min förmåga att överbrygga kulturella skillnader i en situation som kan vara mycket svår för den som drabbats. Jag skulle förmodligen inte göra ett särskilt bra jobb.
En som säkert gör ett riktigt bra arbete är Hamida Kadir. Hon är socionom och kommer ursprungligen från Irak, men har bott i Sverige i 16 år. Idag arbetar hon för organisationen HOPP – Riksorganisationen för sexuella övergrepp, men hjäper även den lokala brottsofferjouren med tolkning när det behövs. Det handlar inte bara om att översätta kanslisvenska till ett annat språk, utan även om att förklara vad en polisanmälan innebär eller att prata om känslomässiga reaktioner på det som inträffat. I en artikel i City berättar hon att det är en stor trygghet för den som är utsatt för ett brott att få tala sitt eget språk. Även om man är duktig på svenska kan det vara oerhört svårt att uttrycka något så svårt på ett språk som inte är ens modersmål. Att dessutom första exakt vad den andra personen säger är också viktigt.
Hamida Kadir dök även upp på TV4:s nyheter igår kväll. Hon var ute på Kvinnocenter i Tensta/Hjulsta för att tala om sexuella övergrepp med en grupp kvinnor. Där finns naturligtvis också språkproblem, men även en risk att man inte vågar tala om vad som hänt om man vanligtvis inte talar om sex. Det kan även vara svårt att veta vart man kan vända sig om man lärt sig att misstro myndigheter.
Inslaget var väldigt rakt och ärligt. Hamida Kadir fick tala om sin sak och reportern intervjuade några av kvinnorna som var där. Det påpekades att invandrarkvinnor inte utsätts för våld i större utsträckning än svenskfödda, men att de flesta sexuella övergrepp sker i hemmet av en känd gärningsman. Att nå ut med information och bedriva förebyggande arbete är viktigt i alla grupper i samhället.
Det är nog mycket en förtroendefråga också, att den som söker hjälp eller deltar i en utbildnig känner förtroende för den person och organisation som finns till hand. Jag hoppas att fler och fler inser vilken stor betydelse språket har för varje människas identitet och trygghet och ser till att Sverige i högra grad blir ett föregångsland när det gäller att bemöta sina invånare på det egna språket - från förskolan till äldreomsorgen. Det betyder inte att svenskan hotas, utan att vi ger alla människor möjligheten att utvecklas som människor på flera språk.
(Tyvärr går det inte att länka direkt till inslaget från nyheterna, men om du går in här och klickar på "Hon lär invandrare att prata om övergrepp" kan du se det. Andra bloggar om: språk, brottsoffer, övergrepp. Inlägget pingat hos intressant.se.)
Berättelser från en volontär i Indien
Orden kommer från den svenska biståndsorganissationen Individuell Människohjälps hemsida, där man beskriver sitt arbete i sjutton länder runt om i världen. Bland annat hjälper man fattiga att skaffa sig en egen försörjning, en del produkter som tillverkas av dem finns att köpa i butiken på hemsida. Organisationen har även volontärer som arbetar ute i världen. En av dem är Åsa Sandler som har varit i Indien i två månader och arbetat på en skola med tibetanska elever.
På tisdag den 21 november kommer hon till Tensta bibliotek för att berätta om sina upplevelser. Klockan 18.00 börjar det. Det är fri entré. Kanske ses vi där?
Läs mer om Individuell Människohjälp och deras arbete i Indien. Det går även att läsa några rapporter från Åsa Sandlers arbete i skolan.
Mer om Tensta bibliotek och evenemanget här.
En dansföreställning som heter Ragnar
I Svenska Dagbladet hittar jag en recension av dansföreställningen Ragnar. Den spelas på Zebradans , som är en dansscen för barn på Renstiernas gata 48 i Stockholm. Föreställningen har skapats av koreografen Lotta Gahrton tillsammans med en klass på Hyllingeskolan i Hjulsta, där dans sedan länge är en del av undervisningen.
Ragnar är en ensam man som bor i en lägenhet i Tensta. Barnens danser och traditioner har påverkat honom och hans kropp ger rörelsåt olika sorters dans.
Jag tycker att det kan finnas en viss risk att framställa barnen i Hjulsta som ”exotiska” genom dansen, även om intentionerna säkert har varit att låta deras verklighet ta plats på scen. Enligt recensionen är det ändå långt till Tensta i föreställningen:
Trots att föreställningen bygger på barnens berättelser, hamnar Tensta och dess invånare på långt avstånd från åskådaren; miljön blir mer antydd "dekor" än verkligt liv, liksom i Ragnars liv. Koreografins skissartade, etniska blandning är just lite anonymt "mångkulturell".
Tyvärr har jag inte möjlighet att gå på föreställningen, som har spelats för skolor under veckan. Idag verkar vara enda dagen man kan se den, men jag ska jobba. Synd. Jag läste om Zebrateatern i DN för ett tag sedan och tyckte det verkade spännande. Att det dessutom spelas en föreställning med anknytning till Tensta är nästan för bra för att vara sant. Bara att hoppas att den ges igen framöver.
Ragnar, Kämpingebacken 3 visas idag den 18 november klockan 13.00 på Zebradans.
Läs mer här.
Dålig start för Tensta i Basketettan
Jag erkänner att min sportbevakning i Tensta inte har varit den bästa, ett inlägg om Tensta Basket har det blivit – vilket jag inte ens följde upp. Jag har inte varit på någon match, men har ändå hållit koll på tabellen. Sanningen är att det inte går särskilt bra för laget i Basketettan. Fyra förluster på fem matcher är ingen bra start och ger en bottenplacering i tabellen.
Senaste matchen spelades på bortaplan mot Östersund, som också ligger långt ner i tabellen. Länstidningen i Östersund skriver om matchen som slutade med vinst för Östersund med 74 mot 67. Östersunds coach Hasse Widell hoppas att den ska ge lite mer självförtroende. Vinsten mot Tensta blev deras andra i år.
Jag borde verkligen gå och se en match här i Tenstahallen. Inte för att basket är något stort intressen, men det kan vara roligt ändå. Tyvärr kan jag inte gå på söndag, men om någon annan skulle vara intresserad är tiden som gäller 16.00. Då är det Umeå Virtus som kommer hit. Kanske blir det en välbehövlig vinst för Tensta? Klubben skriver på hemsidan att den dåliga starten delvis beror på skador. Laget sägs ha "en stor potential". Hoppas vi får se det snart!
Fler föreningar renoverar fasader
Just nu håller man på att plocka ner byggnadsställningarna utanför mitt fönster. Under några månaders tid har vi nu haft folk som gått förbi utanför köksfönstret, trots att vi bor högst upp. Det ska bli skönt att slippa det och ha persiennerna uppe en större del av dagen! Detta är det sista huset i föreningen som fått nya, fina fasader. Från betongelement till slät puts i oika färger. Dessutom har balkongerna blivit väldigt fina, med nya räcken bland annat.
Samtidigt håller man på att sätta upp ställningar kring husen borta vid Spånga Kyrka, på Svinningegränd. Det ser ut att bli puts där också men än så länge går det inte att se vilken färg det blir. Jag ska försöka följa deras renovering framöver.
Stadsdelen Tensta byggdes i slutet av 60-talet, så det är på många håll dags för upprustning. Det i kombination med att det byggs nytt känns positivt. Just föränderligheten är en del av ett levande samhälle. Förhoppningsvis kommer den yttre miljön i framtiden att bättre spegla oss som bor här och vårt engagemang. Det är faktiskt det bästa med att bo i en förening som har vågat satsa pengar för att lyfta området - det ger en känsla av att vi som bor här bryr oss om och tar ansvar för boendemiljön. Och jag vet att man gör det på andra håll i Tensta också!
Flera språk i tunnelbanan
De flesta svenskar har växt upp med svenska som modersmål, pratar svenska med sina vänner och sin familj, använder svenska i kontakt med myndigheter och läser svenska böcker och tidningar. Ett språk är tillräckligt, det är normen, det upplevs som normalt.
Men för de flesta människor på vår jord ser verkligheten annorlunda ut - man använder flera språk i sin vardag. Kanske ett med familjen och ett annat i skolan och samhället i övrigt. Inget konstigt med det - man lär sig de språk man har behov av att kunna. Och man lär sig så mycket man behöver av varje språk.
Flerspråkigheten är alltså vanligare en den enspråkiga normen vi är vana vid i Sverige. Det förekommer många felaktiga föreställningar om vad det innebär att ha flera språk - som till exempel att man lär sig ett språk på bekostnad av ett annat, eller att man måste lära sig ett språk ordentligt innan man kan läsa sig ett nytt. Fel, fel, fel.
Därför blir jag så glad när jag ser den här reklamen i tunnelbanan - det börjar bli synligt att det svenska samhället inte alls är enspråkigt och homogent. Här ryms många språk. Titta på bilderna ovan en gång till - det är inte bara tre olika språk utan tre skilda alfabet. Ni vet själva hur det känns att vara i ett land där skyltarna är obegripliga - man känner sig handikappad. Tänk hur det måste kännas för dem som får syn på de här skyltarna i tunnelbanan och ännu inte kan svenska. Igenkännandet och förståelsen sprider sig nog som en varm känsla inombords i den stojilga morgonruschen!
Tips: Om du vill läsa mer om flerspråkighet kan jag rekommendera Gunilla Ladbergs böcker. De är både lättlästa och informativa. "Tala många språk" bör finnas på biblioteket och "Barn med flera språk" finns i bokhandeln. Hon har även en egen hemsida.
Bloggtips: Om motorvägar och människor
Det är mycket just nu, så det blir inte mycket tid till bloggande för mig. Tills vidare kan jag i alla fall tipsa om ett läsvärt blogginlägg på bloggen Approximation av Erik Berg.
De osynliga längs motorvägen är rubriken på ett inlägg om motorvägens dubbla betydelse - för människorna som färdas på den och de som bor längs den. Ett begrepp som är nytt för mig tas upp: miljörasism.
Till en början handlar texten om ett intressant projekt i USA, för att sedan beskriva svenska förhållande:
"Om nu de som bor närmast de stora vägarna är övervägande arbetarklass så är det samtidigt övervägande män från den övre halvan av inkomstspektrat som kör på vägarna. I Sverige står män för 70% av bilkörningen. (Och därmed kan väl myten om att män är djur avfärdas en gång för alla? Män är inte djur, män är bilförare.)
Det är inte bara luftkvalitén som påverkas av en stor motortrafikled. Hela utemiljön präglas av det malande bruset från bildäcken och det lågfrekventa mullret från varvande lastbilsmotorer. Det påverkar barnens möjligheter att leka fritt och sinnenas möjligheter att vila ut."
Det som presenteras är verkligen tänktvärt - vad är diskriminering egentligen? Påverkar den även hur infrastrukturen i vårt land ser ut? Och vad menas med att ha samma möjligheter och rättigheter?
Framtiden för stadsdelar kring Järvafältet
- Naturreservatet som man nu har inrättat är ett problem, liksom synen på Järvafältet som ett museum. Jag vill se att tvärbanan förverkligas. Den ska vara ett integrationsverktyg och inte bara en kommunikationslänk. Järvafältet ska vara en levande stadspark, inte bara ett stort fält mellan två från varandra isolerade stadsdelar.
Söderlund var en av deltagarna på seminariet om bomässan i onsdags. Där framfördes liknande idéer från andra håll. Jag håller med om att områdena måste knytas ihop. Järvafältet skulle också kunna bli mer tillgängligt för oss som bor i närheten. Dessutom behövs fler attraktioner och aktiviteter på fältet.
Ett annat problem är skyltningen på Stockholms del av Järvafältet. I somras cyklade vi omkring en hel del där. Att hitta till de sevärdheter som finns i Järfälla eller Sollentunas delar av fältet är inga problem, men Stockholms kommun verkar ointresserad av att hjälpa folk att hitta rätt.
Jag har heller inte lyckats hitta någon bra karta över Järvafältet som visar cykel- och gångvägar i hela området. Varje kommun gör sin egen karta - kanske dags att börja samarbeta?
Mönstervecka: Organiskt
Här kommer så mitt sista bidrag till Tankebubblors mönstervecka. Organiskt är dagens tema. Jag bjuder på härliga klasar av rönnbär, mer av Helga Henschens måleri i tunnelbanan samt skuggor mot en fasad. Jag passar också om att påminna om mina bilder på Piazza Taxingeplan efter den första snön i år - där finns många fina mönster!
Tack Nilla för den roliga utmaningen, den har verkligen fått mig att se mönster precis överallt i min omvigning! Jag hoppas på en fortsättning någon gång. Särkilt roligt är också att så många har varit med, det är roligt att hitta nya bloggar och få lite nya besökare här!
TenstaBo 06 – så blev det! (del 1)
Den 8 november hölls ett seminarium i Stockholms Byggnadsförenings lokaler på Norrlandsgatan. Tillsammans med Stockholms byggmästareförening hade man bjudit in till summering och diskussion kring bomässan TenstaBo 06 och hur vi kan gå vidare. Jag ska idag försöka referera och kommentera vad som sades under programmets första halva, som utgjordes av enskilda talare.
Det första som slog mig vid ankomsten till lokalerna och den fikastund som inledde dagen, var att det var fantastiskt att så många kostymklädda herrar var intresserade av Tenstas framtid. (Där fanns även en hel del kvinnor, men deras klädsel var inte fullt så likriktad.) Jag har nog aldrig blivit så glad av att se en samling kostymnissar tidigare!
På talarlistan fanns bland annat Eva Olsson från Markkontoret, Hasse Johansson som var projektledare för TenstaBo 06 och Sirpa Alho från Spånga-Tensta stadsdelsförvaltning.
Utställningen som hölls i Tensta i augusti i år blev mycket uppskattad. Den fick stor medial uppmärksamhet och mycket utrymme både i radio och tv. Dessutom gick budgeten ihop, det blev till och med ett litet överskott.
Flera av talarna valde att lyfta fram Taxingeplans förvandling till Piazza som exempel. Det verkar som om en permanent trappa är på gång, vilket gör mig glad med tanke på hur det ser ut på Piazzan nu. Sirpa Alho poängterade också att Piazzan blev en mötesplats för tenstaborna, som fortfarande ser den som ett torg. På Tenstagången, som är en gågata, åker bilar då och då, men på Piazzan som tidigare var en parkering och fortfarande är tillgänglig för bilar, där parkerar ingen längre!
Claes Sahlin från Stockholms Byggmästareförening, visade förvandlingen av husen jag bor i. Det är ett resultat av att vi som bor i föreningen (Brf Äpplet) har valt att rusta upp våra hus, och var inte alls del i bomässan från början. Han kallade förvandlingen för en ”extreme makeover”, som både mött positiva och negativa kommentarer. Jag är dock säker på att en övervägande majoritet av oss som bor i husen är mycket nöjda med förändringen – det har blivit roligare att komma hem!
Hasse Johansson reflekterade över mässans genomförande. Han var nöjd med det mesta och nämnde den välkomnande stämningen i Tensta under mässdagarna. Det var dessutom lugnt och utan skadegörelse, vilket illustrerades med en bild på två sysslolösa (kanske uttråkade?) poliser.
Han beskrev även vad han tror är viktigt att tänka på i framtiden. För det första måste skötseln av den yttre miljön fortsätta. Dessutom måste en trappa ordnas på Taxingeplan, lokaler för små och stora företag är nödvändiga och vidare efterlyser Hasse Johansson en vision för ett nytt förstadslandskap. Han betonar även att kreditprövningen vid bostadsköp måste ses över och anpassas till nya kundgrupper.
Sirpa Alho var ansvarig för kulturarenan under bomässan. Hon betonar att kulturproduktionen har en viktig roll i stadsdelen och att den kan ses som en industri med ekonomisk betydelse. Den skapar dessutom en ”mjuk infrastruktur” och kan fungera attraktionshöjande på området. Det låter hoppfullt när hon kallar kulturen för en ”utvecklingsmotor i Spånga-Tensta".
Efter att han lyssnat på dessa personer med god insyn i mässans genomförande och stadsdelen Tenstas förutsättningar känner jag mig glad och optimistisk. Det verkar ha skapats en gemensam plattform att bygga vidare på, där de flesta är överens om vad Tensta skulle kunna bli och ser potantialen. Det fanns en del spännande idéer och visioner för området som presenterades senare under seminariet, bland anat av Erik Stenberg, arkitekt boende i Tensta och mannen bakom Familjebostäders ombyggda lägenheter. Mer om det här på bloggen inom kort!
Mönstervecka: Blommigt
Jag fortsätter med mönsterveckan som kom till på initiativ av Tankebubblor. Jag trodde det skulle bli svårt att hitta blommiga mönster från Tensta, men det visade sig nästan vara lättare än prickigt!
Den vackra väggen som blommar finns i Tensta konsthall. Helga Henschen har målat de stora blåa blommorna i tunnelbanan och Josephine Siskinds muralmålning i centrum innehåller bland annat dessa blålila blommor. Slutligen sängen som är bäddad med 60-talsmönstret. Nej, det är inte hemma hos mig, utan i Stadsmuseets museilägenhet i Tensta.
Mönstervecka: Prickigt
Här kommer mina prickar med prickigt från Tensta! Jag återanvände en av de randiga bilderna men kallar den nu prickig, vad sägs om det? Ni som har varit i Tensta får gärna gissa varifrån prickarna kommer.
Det var mycket svårare att hitta prickigt än randigt och rutigt i utemiljön, som för det mesta utgörs av räta linjer. I morgon är det blommigt, vi får väl se hur det går med det...
(Detta är alltså tredje delen av Tankebubblors bloggutmaning om en mönstervecka. Över 50 bloggar deltar!)
Seminarium om TenstaBo 06
Jag kommer att rapportera här på bloggen om vad som sades under under seminariet, men måste först samla intrycken lite. Har en del annat att göra också, bland annat sätta ihop mina prickiga bilder (se tidigare inlägg om mönstertema) :)
Mönstervecka: Rutigt
Som jag skrev i mitt förra inlägg: jag hänger på mönsterveckan hos Tankebubblor. Tisdagens tema är rutigt därför bjuder jag på plattor på Tenstaplan, vägarnas rutnät i en modell av Tensta som ställdes ut i Kulturhuset samt en typisk fasad vars betongblock bildar enorma rutor. Bilderna råkade även bli i samma färgskala.
Uppdatering: Märkte just att bilderna hade försvunnit från sidan. Det har varit problem med blogg.se tidigare just när det gäller bilder. Försöker igen och hoppas att bilderna förblir synliga!
Mönstervecka: Randigt
Bloggen Tankebubblor har utropat denna vecka till mönstervecka. Jag tyckte det verkade roligt och ska försöka hänga med, självklart med mönsterbilder från Tensta! Måndagens tema var randigt, så jag börjar med det även om det kommer en dag sent. Ska försöka lägga upp mina rutiga bilder under kvällen också, eftersom det är dagens tema.
Bilderna ovan föreställer i tur och ordning: en klassisk balkongfront i Tensta, taket till Tensta Träff, en stuga i parkleken erikslund, och fasader från de nybyggda radhusen på Järingegränd.
Månen i Tensta
En blogg som har varit lite av en förebild för mig är KistaChic, som även råkar vara granne på Järvafältet. Där finns en kategori som heter "Månen i Kista" med bilder och tankar kring månen. En roligt idé tycker jag!
Den här bilden tog jag på fullmånen som vilade på himlen över Tensta i söndags kväll. Det blir inte särkilt bra bilder när man har en så enkel kamera som jag, men jag kan lova att det var en vacker syn.
Från filosoficafé till Wille Crafoord - en vecka i Tensta
Denna vecka händer det en massa saker i och kring Tensta. Därför har jag gjort en sammanställning med alla aktiviteter jag känner till. Här ryms bland annat musik, filosifi, konst och loppis. Kanske något som lockar?
Måndag den 6 november
> ”Polisen i närbild – dialog kring en samhällsfunktion”. Per Edquist, närpolisbefäl berättar om polisens roll i samhället. Kl. 19.00 – 20.30 i Spånga församlingshus, Värsta Allé 1 i Spånga centrum. Mer info här.
> Dessutom advikatjour på Tensa bibliotek, som jag skrev om här.
Tisdag den 7 november
> Jazzkväll på Kulturkaféet i Tensta träff, Hagstråket 13. Ung svensk jazz med kvartetten Wail under ledning av Lars Ekman. Kl. 19.00 börjar det. Fri entré!
Mer info på telefon: 760 67 28 eller 508 30 627
> Dessutom visas filmen Förortsungar på Spånga Folkan. Mer info här.
Onsdag den 8 november
> Filosoficafé på Kulturkaféet i Tensta träff, Hagstråket 13. Inledning utifrån Hegel (1770-1831) tysk filosof. Därefter väljer deltagarna tillsammans samtalsämne.Samtalsledare: John Bornemark. Kl. 19.00 börjar det. Fri entré!
Mer info på telefon: 760 67 28 eller 508 30 627
> Dessutom seminarium om TenstaBo 06, vilket jag har skrivit om här.
Torsdag den 9 november
> Inga fasta programpunkter, men kanske en bra dag att hyra en digital guide till Tensta hos Stadsmuseet och uppleva Tenstas historia från Järnåldern till idag samtidigt som du får lite motion. Läs mer här.
Fredag den 10 november
> Wille Crafoord uppträder på Villa Albastro kl. 20.00, som ligger på Järvafältet i närheten av Tensta. Lär mer här.
Lördag den 11 november
> Tenstakyrkans har höstmarknad med bland annat auktion, loppmarknad, tombola, hembakat bröd och dessutom Olgas vykort! Lunch serveras i caféet. Markanden är öppen mellan 10.00 och 16.00. Mer info på telefon: 08-36 14 24 eller 08-760 84 40
Söndag den 12 november
> Sista chansen att se utställningen Ultravåldsdesign på Tensta konsthall. Öppet 12-17 från tisdag till söndag. Taxingegränd 10 vid Tensta centrum. Läs mer här.
Nisti Stêrk skriver krönikor och spelar Zeyno
Foto: Petra Hellberg, Stockholms Stadsteater
I somras såg jag föreställningen "Zeynos värld" när den spelades här i Tensta. Zeyno är en äldre kurdisk kvinna som bor och driver kemtvätt i Tensta. Hon gestaltas av Nisti Stêrk, som på egen hand fyller hela scenen med sitt skådespeleri. Föreställningen driver med mycket, både det svenska samhället och bilden av den kurdiska familjen, men den skildrar också döden och sorgen. Det är de snabba kasten mellan skratt och gråt som gör "Zeynos värld" underhållande och sevärd.
Nisti Stêrk har nyligen blivit krönikör i City. Jag hoppas att hon skriver lika bra krönikor som hon gör Zeyno. Det verkar i alla fall lovande om man läser "Jag är en självständig stjärna". Nisti har i likhet med Zeyno bott i Tensta. I en intervju beskriver hon sin bakgrund:
"Jag kom till Sverige från Kurdistan 1983 och vi flyttade direkt till Tensta. Sen flyttade vi till Mälarhöjden – det var en stor krock det där. Från hundra olika språk och nationaliteter till Mälarhöjden där jag och min syster var de enda utlänningarna. Alla trodde att vi skulle vara kickers och slå dem."
Jag kan varmt rekommendera alla som har möjlighet att se "Zeynos värld". Den spelas på Klara Soppteater på Stockholms Stadsteater den 8 december kl. 12.00. Jag funderar själv på att se den igen!
Betongen lyfts fram i DN Bostad
Så var det dags för DN att skriva om lägenheterna som byggdes om i Tensta inför bomässan. I dagens bostadsbilaga har arkitekten Erik Stenberg och hans betonglägenhet tillägnats ett helt uppslag med rubriken "Betongen har blivit fin i Tensta". För den som har följt medias rapportering av bomässan presenteras egentligen ingenting nytt i denna artikel. Stenberg pratar om nödvändigheten av att förändra miljonprogrammet inifrån, genom att anpassa lägenheterna till människorna som befolkar områdena idag. Av Tenstas drygt femtusen lägenheter är knappt hundra stycken femmor eller större. Därför är Stenbergs ambitioner att slå samman normalstora lägenheter för att skapa riktigt små och stora lägenheter behövliga. Att han dessutom gör det estetiskt tilltalande väcker naturligtvis uppmärksamhet. Dessutom valde han för sju år sedan att bosätta sig i Tensta, i en lägenhet han då byggde om i trä. Även den visades upp på bomässan.
Det är Familjebostäder som har byggt om lägenheter och det visar sig vara både uppskattat och ekonomiskt hållbart. Jag hoppas att Stenberg får fortsätta skapa nya spännande lösningar för boendet här i Tensta. Hans visioner behövs.
- Det är dags att värdera husen från miljonprogrammet på ett annat sätt, säger han i DN. Att han dessutom visar att det är praktiskt möjligt kanske kan få en och annan att ändra åsikt. Somliga har redan gjort det. Erik Stenberg menar att det inte hade varit möjligt att genomföra liknande förändringar i hus byggda idag. Som exempel nämner han Hammarby Sjöstad, vars lägenheter enligt honom saknar "inneboende föränderlighet".
För den som vill läsa mer om lägenheterna som byggdes om i trä föreslår jag artikeln Trendiga Tensta från Aftonbladet den 15 december 1998.
(Jag passar på att placera min blogg i Tensta på bloggkartan.se.)
Första snön på Piazzan
Eftersom Piazza Taxingeplan kom till i somras, är detta den allra första snö som faller på dess mönstrade yta. Det tunna lagret snö gör sig bra - det låter asfaltsmålningarna lysa igenom samtidigt som nya mönster skapas i snön. Spår i snön kan vara väldigt fantasieggande.
Och de små gräsplanteringarna har fått hattar av snö.
