Alla vägar bär till Tensta

Förvaltningshuset i Rinkeby är sedan några dagar ockuperat av föreningen Rinkebyhusets vänner. Aktionen är en protest mot att huset ska rivas. Föreningen vill istället att det ska användas till sådant som det finns ett behov av i stadsdelen - billiga bostäder, föreninglokaler m.m.

Följ ockupationen på rinkebyhuset.blogg.se

Nu är det snart höstlov för alla skolbarn och Alla vägar bär till Tensta passar på att ta långledigt under hösten. Inga uppdateringar på ett tag alltså. Men det finns lika mycket som vanligt att hitta på i Tensta: ät indisk mat, handla rättvist, låna böcker, köp vackra textiler, gå på kulturarrangemang, gå på konsthall...

Ha en bra höst, vi hörs i vinter!

Torsdagen den 8 oktober 2009 besökte statsminister Fredrik Reinfeldt Tensta. Strax före klockan 14 fylldes aulan på Ross Tensta gymnasium av hundratals förväntansfulla elever. Först talade statsministern i cirka 20 minuter om EU, med anledning av det svenska ordförandeskapet. Sedan fick eleverna ställa frågor. Det handlade om aktuella teman som miljön, Afghanistan och euron. En fråga handlade om Turkiets ansökan om att bli medlem i EU. Fredrik Reinfeldt sa att han gärna vill att Turkiet går med i EU, men att alla 27 medlemsländer måste säga ja för att det ska bli så.

Klockan 15 tackade skolans rektor Inger Nyrell statsministern för besöket. Hon sa också att han är välkommen att arbeta som lärare på skolan om han någon gång skulle tröttna på politiken.



Mohamed och Haukar var två av eleverna som fick träffa Fredrik Reinfeldt.

I morgon blir det politik och debatt för hela slanten här i Tensta. Gymnasiet gästas av stadsminister Fredrik Reinfeldt som ska prata om "de svenska ordförandeskapsprioriteringarna, Sveriges och EU:s roll i världen och de utmaningar och möjligheter som unionen står inför nu och kommer att möta i framtiden", samt svara på frågor från eleverna.

På kvällen diskuteras varför "unga svenska musliker reser till kriget i Somalia" på Tensta träff. Ungdomsledare, författare och politiker kommer att diskutera detta och modererar gör Nalin Pekgul.

Läs mer:
Tensta träff
Ross Tensta gymnasium

I morgon, den 6 oktober, klockan 18.00 gästas Tensta bibliotek av författaren Åsa Linderborg som berättar om sin bok "Mig äger ingen".

Bakom arrangemanget står Föreningen Bliotekets Vänner i Tensta,  Spånga-Tensta Kulturkommitte, ABF Stockholm Västerort och Stockholms stadsbibliotek.

Läs mer:
Biblioteket

Det är dags för en ny omgång av TV4:s serie Körslaget, där kända artister sätter ihop varsin kör och sedan tävlar mot varandra. En av körledarna är Rigo Pencheff. Han har samlat ihop ett gäng skönsångande rinkebybor som på lördag möter körer från Lund, Jönköping och Uppsala.

Om kören från Rinkeby vinner kommer Rigo att få en halv miljon kronor att skänka till välgörande ändamål i Rinkeby. Så se nu till att rösta på lördag!

Läs mer:
Rigos blogg
Rigos favoriter i Tensta

© Livstycket

Livstycket hittar hela tiden på nya roliga saker - nu samarbetar man med Nordiska museet. Livstyckets deltagare har tillsammans med museets personal arbetat kring det svenska kulturarvet och skapat nya mönster och former, som just nu ställs ut. Utställningen pågår ända till den 8 augusti 2010, men varför vänta så länge? Passa på att göra ett besök redan till helgen och samtidigt njuta av sensommaren på Djurgården!

Läs mer:
Nordiska museet
Livstycket

Idag den 17 september firar Tensta gymnasium 25-årsjubileum och byter samtidigt namn till Ross Tensta gymnasium. Ross är ett koncept från USA som har införts på skolan. Ett inslag är att all undervisning utgår ifrån kulturhistria, och den sker i små grupper.

När Tensta fick ett eget gymnasium för 25 år sedan var det Norra Latin som flyttade hit från lokalerna på Norra Bantorget.

Läs mer på skolans hemsida:
Historia
Rosskonceptet

Dottern går på simskola och jag har införskaffat ett årskort på simhallen. Med kortet följde ett band för att ha det om halsen, vilket var tevligt.  I Tenstahallen kan man inte bara simma utan även träna på gymmet eller gå på gruppträning. Det finns också olika kurser som verkar roliga. Familjelek verkar vara en höjare - hela familjen kan träna tillsammans. Eller varför inte crawlkurs för vuxna..?

Lär mer:
Tensta sim- och idrottshall

Till helgen är det åter dags för Tensta marknad, en riktig folkfest med musik, mat och marknad. Men redan i morgon fredag ordnas Tenstas egen Idol-tävling i Tensta träff. Klockan 11-14 bedöms de tävlande av en jury. Vem som slutligen vinner avgörs i en final dagen efter på Tensta marknad.

Läs mer:
Hela programmet
Tensta marknads hemsida

En ökänd terroristledare lämnar gömstället i bergen och hamnar i en lägenhet i Tensta. Det är utgångpunkten för Lena Anderssons nya roman Slutspelat (se föregående inlägg). Nu vore det lätt att börja muttra och skaka på huvudet åt den till synes slentrianmässiga kopplingen mellan islamistisk terrorism och Tensta. Men det finns ingenting slentrianmässigt över Lena Anderssons romaner, här sitter varje kommatecknen där det ska och orden rymmer betydelser som ger dialogerna oväntade vändningar och gör beskrivningarna särpräglade. Som i hennes tidigare böcker visar Andersson att hon har ett absolut gehör för samtidens stora frågor, samtidigt som hon förmår gestalta den mänskliga erfarenheten i nästan vilken form som helst. Här är det terroristledaren Vladimir  Ibn Nilad som är huvudperson, Tensta är hans tillfälliga hemvist och efter ett slumpmässigt besök på Stadsteatern träffar han den prostituerade Kristina som med sitt intellekt trollbinder Vladimir. Em kamp pågår sedan i hans inre, men han framhärdar i att kärleken till Gud är den största.

Lena Andersson är en skicklig författare med en säregen stil. I sina tidigare böcker har hon bland annat dissekerat integrationsdebatten och fetmaepedemien i Väst. I Slutspelat ryms både polygami och prostitution, här möts islamistisk fundamentalism och homosexuell kärlek, hela tiden i den eftertänksamma och vardagliga stilen som är så typisk för Andersson.

Att det hela utspelar sig i Tensta känns helt naturligt, var skulle denna historia annars kunna utspela sig? Och det märks att Andersson har en känsla för platsen. Hon varken skönmålar eller skriver ned Tensta, utan redogör helt sakligt för hur det faktiskt är. Här finns gångvägarna, viadukterna och skogsdungarna. Andersson låter Vladimir promenera kring i det område där hon själv växte upp – ”ett rart lite radhusområde om sjuttiosex hus av absolut konformitet” med ”välskötta små trädgårdsplättar i frusen vinterförvaring och vaksamma ögon som följde hans rörelser från köksfönster och sovrum”.

I ett annat avsnitt låter hon det typiska med Järvafältet möta terroristens logik, och jag kan inte låta bli att le:
Efter ett möte där saker gått snett fördes de ut på ett fält, visste han, och sköts genast. Här nedanför fanns ett mäktigt fält, Järvafältet. Där skulle ingen hitta honom. Eller kanske skulle om åttahundra år en skolklass på utflykt stå vid hans skelett just som de skulle till att sätta sig med den medhavda matsäcken efter att ha studerat runskrifter och upphittade gamla mynt, och fröken skulle säga: ”Här ligger en frihetskrigares knotor. Han gav sitt liv för att vi skulle få del av detta tankesystems håvor även här i kalla nord".

Detta är inte bara en välskriven bok som vänder och vrider på trosföreställningar och människans bevekelsegrunder, det är också den första bok jag har läst som gör platsen Tensta rättvisa utan att göra en stor sak av det. Tensta bara är, precis som vilken annan plats som helst.

Lena Anderssons böcker är ofta fyllda av satir och man fundera på vari satiren ligger i Slutspelat. Det finns en subtil humor i vissa detaljer, som när Vladimir är ute och promenerar i Tensta och svänger vänster precis vid den byggnad som tidigare var en högstadieskola (där Lena Andersson gick) och som idag inrymmer komvux och sfi. Där möter han ängeln Gustav som skänker honom det svenska språket. Huruvida scenen är en hyllning till eller kritik av skolan blir jag inte klok på, kanske är det hela bara en övertolkning från min sida. Det är just det som gör det så uppfriskande att läsa Lena Anderssons böcker.

I dagarna släpps romanen Slutspelat som delvis utspelar sig i Tensta. Bokens författare Lena Andersson är uppvuxen i Tensta och i sin debutroman Var det bra så? skildrar hon denna tid. När Lena Andersson nu, i sin fjärde roman, låter låter handlingen utspela sig i Tensta är det som tillfällig hemvist för terroristledaren Vladimir Ibn Nilad.

Idag listar Lena Andersson sina favoriter i Tensta här på bloggen, men först några frågor om boken och Tensta.

Du är uppvuxen i Tensta vilket du har skildrat i romanen Var det bra så?. Vad betyder Tensta för dig idag?
- Tensta idag är för mig min barndoms plats. Därför minns jag varje sten och grässtrå, varje dunge och markplatta i centrum. Och blir förvånad när träden har växt och byggnaderna förändrats. Jag vill inte tillbaka men jag bär för alltid platsen med mig som mitt ursprung.

Varför valde du att delvis förlägga handlingen i din nya roman till Tensta?
- För att jag ville att min huvudperson Vladimir skulle få gå omkring i Tensta, eftersom jag känner till det och känner för platsen, och möta tenstaborna såsom de ser ut idag, och som han är ganska nöjd med eftersom kvinnorna där är så sedesamt täckta av tyger. Jag tyckte det verkade rimligt att han kom till en Stockholmsförort när han nu kom till Sverige.

Hur tror du att din bok kommer att tas emot av tenstaborna?
- Jag tror inte att så många av dem kommer att läsa boken, men de som gör det kommer nog att gilla att de kan lokalisera och känner igen de olika stråken, husen och platserna som nämns.

I morgon kommer jag att recensera Slutspelat.

Lena Anderssons favoriter i Tensta:

1. Sörgården, där jag växte upp. Mytisk plats för mig med så mycket minnen att jag knappt står ut att vistas där.

2. Shellmacken, vårt andra hem där vi köpte godis och glass och där det luktade så gott av bensin.

3. Fabriken, eller vad man ska kalla den, bredvid Shell där man på den tiden lagade skolmaten till hela området ("rektorsområdet" hette det visst. Vilka konstiga ord barn får lära sig!)

4. Spånga kyrka, för att den är så vacker och gammal.

5. Kämpingeskolan, min högstadieskola som jag trots allt tyckte om, och då menar jag verkligen trots allt. För förtydligande, läs min första bok Var det bra så? som hämtat sin inspiration från händelser i den skolan.

6. Granholmstippen, där nya boken Slutspelat tar slut.

7. Elljusspåret, 3,1 km långt, på Järvafältet där jag tränade skidor och löpning.


Foto: Cato Lein

Fler favoriter:
Tanja Tuurala
Rodrigo Pencheff
Olga Magnusson
Pontus Herin
Adam Tensta
Anna Lindhagen
Skriv din egen lista!

Igår var det familjedag på Eggeby gård, med brandkår, polis och Röda korset på plats. Jag var där ock fick repetera mina kunskapar och hjärt-lungräddning samt se hur man hanterar en defibrillator hos Röda korset. Barnen ville naturligtvis åka stegbil upp i luften och jag följde med. Det var ingen dålig utsikt! Brandmännen kom från Kista brandstation och svarade gärna på frågor om sin utrustning, sitt yrke och vad man ska tänkta på vid brand. Jag frågade om vilke typ av brandsläckare som passar bäst att ha hemma coh fick veta att det är en pulversläckare på sex kilo.

Bakom arrangemanget stod HSB Stockholms distrikt Spånga-Tensta. Förhoppningsvis blir det en familjedag även nästa år.

Är du intresserad av form och färg? Skulle du vilja påverkar utformningen av miljöer och byggnader? Eller känner du någon som är det? Nu i höst startar en unik orienteringskurs inom samhällsbyggnad och arkitektur här i Tensta. Kursen kommer att gå på halvtid och ge 15 högskolepoäng.

Idag träffade jag Stefan Petersson som är ansvarig för Tensta Arkitekturskola, en del av KTH i Tensta gymnasiums lokaler.  Han visade runt i den rymliga lokalerna och berättade att det fortfarande finns platser kvar till terminsstarten den 25 augusti. För att komma in krävs grundläggande behörighet och det finns inga åldersgränser uppåt, så det är bara att söka.

 Orienteringkursen är indelad i de tre momenten arkitektur, samhällsplanering och byggnadsteknik. Det kommer även att finnas möjlighet till en egen förgjupning i form av ett projektarbete. För den som sedan vill gå vidare till vidare studier på KTH är kursen en bra förberedelse. I lokalerna kommer även masterstudenter som läser en genuskurs att hålla till, så räkna med en inspirerande och dynamisk miljö.

Läs mer:
Om kursen
Anmälan

Det har varit en vacker sommar - en hel del sol och bad, bärplockning och avkoppling. Men sommaren blev också tung. Vetskapen att sju människor dog i grannförorten lämnar mig ingen ro. Tankarna kring vad som egentligen hände i det där trapphuset maler. En mammas insitinkt: att fly med sina barn.

Ett citat från en artikel i DN har hängt kvar. Det är imam Bashir Aman som säger:
– Vet du, i Somalia, där är rök ingenting som vi betraktar som direkt farligt. Här i Sverige är den full av kemikalier och plast... Ja, vi är många som fått ett helt annat liv här, ett liv i höghus, vi som är vana vid att bo på marken... Nu är det enda jag hoppas på att vi kommer att lära oss av det som hänt.

Som lärare i svenska har jag träffat ganska många somalier. Vi har pratat om barn, arbete och drömmar. Vi har tragglat verb och läst Moa Martinsson. Vi har diskuterat situationen i Somalia och livet i Sverige. Många gånger fylls jag av en stor respekt gentemot de kvinnor jag möter. De har ofta många barn, de arbetar - och ändå kommer de till skolan för att lära sig mer. Inte sällan med ett leende på läpparna.

Kvinnan som dog i branden kände jag inte. Ändå kryper sorgen nära. Jag är också mamma. Jag är också människa.

Förhoppningsvis kan något gott komma ur denna tragedi. Jag föreställer mig främst två saker. Det ena är att det brandförebyggande arbetet förbättras, att åtgärder och information anpassas till verkligheten. Verkligheten pågår överallt, men på olika vis. Den talar många språk. Den lyssnar till olika tilltal. Den finner hela tiden nya vägar. Därför måste också vi människor göra det.

Det andra jag hoppas ska komma ur detta är att den somaliska grupp som finns i Sverige ska uppmärksammas mer. Ett exempel på det fanns i gårdagens DN, med ett reportage om Hirey Roble och den somaliska fotbollsturnering som varje år anordnas på Spånga IP.

Förhoppningsvis kommer sommarens sorg gradvis att mattas av. Kanske fylls hösten av hopp.