Bloggåret 2006 - en summering
En julhälsning från Tensta
Jag önskar er en riktigt GOD JUL med denna bild hemifrån mig.
Granen inhandlades i Gullingeparken igår och på väggen hänger ett tryck från Livstycket.
Nu ska jag fira jul med familjen. Vi hörs om några dagar!
Premiär för mosaikvägg och blomstergerilla
Mingel framför mosaikväggen. Detalj.
Igår var det invigning av mosaikväggen på Café Afrodite. Väggen är ett av de två vinnande förslagen i tävlingen bland studenter på arkitekturskolan.
Under en veckas tid har de blivande arkitekterna arbetat i sextimmarsskift dygnet runt inne på kaféet med att sätta upp de små mosaikplattorna på väggen. En detaljerad plan användes för att få alla färger på rätt plats. Resultatet är ljust och fräscht och kaféets ägare såg väldigt nöjd ut under gårdagen. Både med sin vackra vägg och det välfyllda caféet, som vanligtvis endast gästas av män. För mig var det första besöket. Vi får väl se om det blir fler så småningom.
Det andra förlaget som genomfördes var ”Tensta Green Guerilla” – en ”gerillarörelse” som planterar blomsterlökar längst upptrampade genvägar i Tensta. I konsthallens lokaler visade en videosnutt, där några personer gräver hål i marken efter skymningen. Det ger onekligen en känsla av kriminella handlingar. Tydligen var det fler som tänkte så. En av gerillamännen hade legat och grävt länge på samma plats när ett par poliser kom fram och frågade om han möjligen hade lagt märke till någon man i buskarna – man hade fått ett samtal om det. ”Det kanske är jag” svarade mannen med spaden i högsta hugg, varpå poliserna undrade var han egentligen höll på med. ”Planterar tulpaner”. Poliserna avvek och lät honom fortsätta. Totalt grävdes omkring 4000 lökar ner i marken, mestadels tulpaner men även påskliljor och en och annan lilja.
Studenterna verkade glada, det är inte varje dag deras idéer omsätts i verklighet. Tor Lindstrand som är initiativtagare till projektet, verkade också mycket nöjd. Han hade förhoppningar om fortsätta att arbete på liknande sätt i Tensta. Han är väldigt välkommen tillbaka, liksom alla idérika och duktiga studenter på arkitekturskolan. Flera av förslagen som inte genomfördes skulle definitivt kunna lyfta vårt område ytterligare. Tack för ert hårda arbete!
Se bilder och läs mer om projektet här.
Ljus i mörkret
...som detta hus med julpynt...
...det inbjudande tältet där torghandlarna säljer frukt...
... värmande röda ljuslyktor som leder till vernissage på konsthallen...
(mer om det imorgon!)
Äntligen går vi mot ljusare tider!
Oväntat besök på balkongen
Idag, den 21 december 2006, fann jag den här lilla nyckelpigan ute på min balkong.
Den levde, men satt alldeles stilla.
Vilken dag som helst är det julafton, sägs det.
Blomstrande genvägar
Har ni undrat hur det gick med idéerna som studenterna från arkitekturskolan hade om Tensta? Tanken var att ett av deras förslag skulle utses till vinnare och genomföras på plats under denna vecka. Men det blev två. Juryn hade svårt att bestämma sig för en av alla de originella idéer som presenterades. Vinnarna blev ”Tensta Green Guerilla” and ”Tile my Afrodite”, som båda ansåg svara poetiska och förmådde att kommunicera direkt med Tensta och dess invånare.
”Tensta Green Guerilla” är intressant för att den utgår ifrån genvägar som människor har skapat i Tensta. De stigar som har uppstått på gräsytor kommer att framhävas genom att man planterar blomsterlökar längs dem. I vår kommer resultatet att bli synligt i form av tulpaner och andra blommor. Tenstas miljö är noggrant planerad av stadsplanerare och arkitekter. Ibland gör vi människor som det var tänkt och går där vi ska. Men ibland gör vi det inte. Frågan är om arkitektur skall visa vägen eller om människorna ska göra det. I detta förslag tycker jag att man har visat en lyhördhet för människorna och lyckats skapa något bra i mötet. Det skulle man kunna göra i mycket större utsträckning här i Tensta. Ta bara Spångadalen där många tillbringar hela dagar under sommarhalvåret med grillning och utomhusaktiviteter. En hel del väljer att ta bilen och kör ut på gångvägar. Förskräckligt, kan man tycka och sätta upp bommar, som dock inte hjälper mycket. Det finns ju alltid en annan väg. Man skulle också kunna anlägga en liten parkering i anslutning till grönområdet, en liten ficka längs Tenstavägen. Så låter man invånarna visa vägen.
Det andra förslaget heter ”Tile my Afrodite” och går ut på att ge Café Afrodite i Tensta centrum ett lyft. En tavla som tidigare hängde där skall omvandlas till en enorm mosaik på en av väggarna. Ägaren av caféet är involverad. Hoppas att det gör hans lokal lite mer inbjudande. Då kanske man kan börja fika där.
På torsdag den 21 december klockan 17-19 presenteras förslagen på Tensta konsthall.
Mer info på www.unrealstockholm.org/drupal/
Vad läser du i jul?
Prata om böcker runt ett bord på biblioteket i Tensta.
Ikväll klockan 18.00 samtalas det om läsning i juletider.
Någon som har några boktips?
Dyrare att simma i Tensta
I och för sig blir det inte dyrare än mitt senaste besök på simhallen. Jag köpte ett klippkort för tio gånger och utnyttjade en gång innan året var slut. Så gick det med den träningen...
Charmiga väggmålningar lyfter centrum
Tensta centrum är en ganska trist plats. Under det senaste året har det dock fräschats upp en del, med nya golv i butikerna bland annat. Häromdagen upptäckte jag att den ena gången i centrum hade fått sig ett rejält lyft med dessa vackra väggmålningar. Charmiga siluetter och detaljrika blomrankor som slingrar sig upp längs väggen på de tidigare så trista väggarna. Jag skrev till Centrumkompaniet, som äger Tensta centrum, och bad dem berätta mer.
Mats Bornfalk svarar: ”Kul att du tycker om den nya väggmålningen! Vi på CentrumKompaniet har jobbat med lite olika idéer när det gäller den här nedre gången i centrum, och vi skall försöka få till en lite mer trivsam 'mötesplats' i den här delen. Vi planerar för nya lekautomater, nya bänkar och blommor. Väggmålningen är en del i detta.”
Han berättar att idén ursprungligen kom från Stina Lenneryd, som är dekoratör i centrum. Konstnärerna som har dekorerat väggarna heter Annika Hedenberg och Marie Leijerstam.
Kul att något händer i vårt centrum. Om du ska dit under helgen kan det för en gångs skulle vara idé att kolla in baksidan. Där pågår Gullingeparkens julmarknad till och med den 17 december. Mellan 10 och 18 finns glögg, kaffe, hantverk, granar m.m. till försäljning. Arrangörer är Lyktans vänner och Praist.
Musikunderhållning i helgen
Anslagstavlorna är fyllda med anslag om diverse aktiviteter i Tensta inför jul. Till helgen blir det musik på olika håll.
> Julgospel
På lördag den 16 december kl. 18.00 kan den som gillar gospel komma i julstämning i Tenstakyrkan. Församlingens tre gospelkörer ger konsert. Efteråt blir det fika och Open-Mic.
Tenstakyrkan ligger precis bakom Tensta centrum, på Tisslingeplan.
Inträde 50 kr för vuxna, 25 kr för barn 15-18 år. Mer info här.
> Bagdad café
Poesi, dans och musik blir det på Bagdad café i Tensta träff på söndag den 17 december kl. 16.00. Bouzouki möter nyckelharpa när en handfull olika musiker och sångare uppträder.
Tensta Träff ligger på Hagstråket 13. Du kommer dit snabbast direkt från tunnelbanan, uppgång Hagstråket.
Ulrika By gör det igen
Ulrika By tar gärna på sig rollen som "sanningssägare" när hon pratar om förorten. Gång på gång upprepar hon samma sak. Idag skriver hon i sin blogg om rånarjakter, polishelikoptrar och blåljus som tränger in i våra hem. Resonemanget avslutas med att jämföra en stockholmsförort med Bagdad. Bara sådär i förbifarten, som om det vore helt normnalt att jämföra ett svenskt bostadsområde med situationen i Irak.
By vet om att hon provocerar, och möter kritiken redan i sitt inlägg:
Nej, protesterar någon, kom inte här och svartmåla våra småtrevliga förorter, här är det så bra. Men det handlar inte om det. Det handlar om att se en samhällsutveckling i vitögat, om att våga fejsa att någonting har hänt, ett annat klimat, en annan ton, en annan nivå.
Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Jag fattar fortfarande inte vad det är hon vill. Hon ironiserar över att folk flyttar, men frågan är vad hennes alternativ är. Att skriva cyniska blogginlägg till morgonfikat? "Ulrika By borde överhuvudtaget inte få komma i närheten av ett ordbehandlingsprogram" hette det i en kommentar till ett av mina tidigare inlägg om By. Jag är benägen att hålla med.
För övrigt känner jag delvis igen mig i beskrivningen av utvecklingen- häromkvällen hade jag lite svårt att sova på grund av en polisbil stod nere på gatan med blåljusen på. En bil med två unga förare hade stoppats och de stod där ett bra tag och pratade. Dessutom har vi haft ett inbrott och skadegörelse i området de senaste veckorna. Det är obehagligt, men det handlar fortfarande om enstaka händelser som inte påverkar min känsla av att vara trygg. Och jag tror inte att jag har hamnat i Bagdad.
Vackra ting i harmoniskt samspel
Bild från dagens besök på Tensta konsthall, där utställningen Jihani Kalapour pågår.
En liten grotta inuti konsthallen gömmer de vackraste ting, hämtade från Nationalmuseums samlingar. Arrangerade i ömsint ljussatta små scener inuti grottan börjar de kommunicera med besökaren. Med skönhet och känsla.
Dessa ting, som någon valt ut med omtanke.
Mötet mellan föremålen - skålar, porslinsfigurer, tavlor, slott av glas - bjuder in betraktaren till reflektion. Känslan pendlar mellan hemtrevligt och sakralt.
Bilden ovan med ett kurdiska landskap i bakgrunden, eller svenska? Kvinnokroppen som rymmer allt. Samspelet.
Jag vågar inte säga något om hur utställningen kom till. Risken är för stor att det låter flummigt, obegripligt. Det spelar ingen roll. Det är sevärt med eller utan vetskapen om kvinnorna bakom. Men om man tar sig till Tensta konsthall kanske man blir intresserad av processen. Inte minst när man möter syateljén i konsthallens entré.
Jag vill stanna där, det känns tryggt. Jag vill också vara med och sy paljetter.
En annan dag kanske. För denna utställning skulle jag gärna se igen, dela med mig av till en vän.
Idag hade jag gott sällskap i Olga och Noak, som inte riktigt vågade gå på det spegelblanka golvet inuti grottan.
Lekfulla visioner om Tensta
Vad är det alltså som händer i Tensta? Jo, på onsdag och torsdag ställs resultatet av en kurs för KTH:s studenter ut i Tensta konsthall. Kursen, eller projektet, har handlat om att hitta nya sätt att arbeta med stadsutveckling och offentliga miljöer. Sedan den 6 november har en grupp elever som läser fjärde året på arkitekturutbildningen arbetat med projektet, som nu går in i sitt slutskede.
Det är nu det ska hända, nu är det på riktigt. Vi som inte studerar på KTH kan nu få se vad de har sysslat med. Det visar sig vara riktigt intressant.
Förutsättningar är följande: med hjälp av 24 personer (deltagarna + lärarna) och 30 000 kronor skall ett projekt genomföras på plats i Tensta. Tanken är att se möjligheter i miljön, ta fram alternativa sätt att arbeta. ”Fokusera mindre på hur arkitektur ser ut och mer på vad den gör” står det i instruktionerna.
Tor Lindstrand och Anna Rothman är ansvariga lärare på kursen. Tor har bland annat arbetat med förändringen av Taxingeplan. Dessutom är Tensta konsthall en samarbetspartner och finansiär tillsammans med Centrumkompaniet och Spånga-Tensta stadsdelsförvaltning.
Jag tycker det är fantastisk att se vad studenterna har åstadkommit. De har verkligen vågat se möjligheter i miljön, helt utan begränsningar. Deltagarna har helt olika visioner, se bara på följande idéer: 
Anordna Maraton i Tensta? Självklart tycker Tobias Bamberg som menar att deltagandet skulle bli ett minna att dela med sig av till vänner. Kanske till och med början på en vänskap mellan människor och platser. Tobias har gjort något kreativt av den numera kritiserade trafiksepareringen i Tensta och menar att ett lopp här inte behöver leda till stopp i trafiken. Läs mer här.
Tensta Winter Land heter det förslag som Irene Ährlund-Richter presenterar. Hon vill bygga en ramp mellan Tenstagången och Taxingeplan och köra dig en massa snö som folk kan leka i. Det är en bra idé, jag har själv önskat mig en skridskobana på Taxingeplan. Vi vill ha roligt och umgås på vintern också!
Bilden i gårdagens inlägg är en illustration till Moa Andréns förslag om att projicera bilder på väggar längs Tenstagången som förbipasserande kan betrakta med 3D-glasögon. Tanken är att visa nya möjligheter i en miljö som vi blivit så vana vid att vi slutat reflektera över den. Jag tror dessutom att det i bästa fall skulle kunna leda till att folk började prata med främlingar om bilderna, glasögonen och idén.
Läs om alla förslagen här (på engelska).
I morgon och på torsdag presenteras förslagen på Tensta konsthall och alla är välkomna. På torsdag den 14 utses vinnaren och en vecka senare, den 21 december, kommer det vinnande projektet att genomföras.
Vad är det som händer?
Håll utkik, för snart händer det grejer i Tensta!
Bilden har Tor låtit mig använda. Mer info inom kort.
Arkitekturskolan till Tensta nästa höst?
I dagens ABC-nytt berättar Erik Stenberg, prefekt vid KTH:s Arkitekturskola och tenstabo, om sina planer på att öppna en filial i Tensta. Redan nästa höst hoppas man kunna starta. Tanken är att ha större bredd i rekryteringen av studenter till Arkitekturskolan.
-Tensta är byggt som en enfald, det vill säga alla lägenheter ser likadana ut, och om vi vill fortsätta bygga på det sättet så ska vi fortsätta att ha likadana studenter, men om vi vill att samhället ska vara uppbyggt av en mångfald så måste vi beakta att det finns många olika individer och alla de borde kunna få sin plats på KTH, säger han till ABC-nytt.
Tenstas centrala läge framhävs, i relation till Kista, den planeraed Förbifart Stockholm och Barkarby. Erik Stenberg visar att det går att se Stockholm på andra sätt än med innerstaden som medelpunkt.
Uppdatering 061211: Inslaget går nu att se på svt.se.
Ett blått fönster
Jag går omkring mycket här i mitt Tensta. Promenerar. För det mesta har jag kameran med mig och jag tar bilder på allt möjligt, både vackert och fult. Det händer att folk tittar på mig med skepsis, som när jag fotograferade valaffischer. Jag förstår dem.
En dag i mitten av oktober stannade jag framför det här fönstret, tog två bilder. Det var så vackert, och samtidigt fult. Kontraster. Typiskt, men ändå inte. Flera fönster i samma bild, men inget att se. Neddragna persienner. En fasad. Sitter man kanske och ser på tv från ett varmare land där inne?
Ja, jag vet inte alltid varför jag tar mina bilder. Men de sparas på datorn. Så rätt som det är dyker det upp ett tillfälle att använda bilderna, som mönsterveckan nyligen.
Den här fönsterbilden har jag tänk på några gånger, velat dela med mig av. Men känt att ett fönster är väl inget att skriva ett inlägg på en blogg om. Tills jag hittade till Elisabet. Hon skriver så vackert och eftertänksamt om de vardagligaste ting. Lägger ut bilder, som i samspel med hennes ord blir till små mästerverk. Fotografier på fönster har hon gjort till en konst.
Därför delar jag nu med mig av mitt oktoberfönster från ett hus i Tensta. Till Elisabet. Och er andra.
Arty från Taxingeplan
Igår kväll klockan halv tolv stod tv:n på här hemma. Plötsligt började den visa bilder från Tensta. Det var programmet Arty som hade varit och filmat under arbetat med Piazzan i somras. Bland annat berättade designgruppen Front och Internationel Festival, som står bakom förändringen, om sitt arbete.
Jag minns den sommardag när jag gick hem från centrum och fick syn på två tjejer och ett par vägarbetare som målade upp ett enormt mönster på den före detta parkeringen. Det var verkligen helt oväntat, men ändå en välkommen förändring. Smålog för mig själv när jag gick in på Konsthallens hemsida och fick veta att platsen skulle kallas Piazza Taxingeplan. (Det blev för övrigt mitt andra inlägg på bloggen!)
Sedan dess har det hänt en hel del på Piazzan. Jag hoppas fortfarande att våra lokala beslutsfattare ska lyckas hitta en lösning om en permanent trappa mellan de olika planen i centum.
Dessutom: Svenska Dagbladet skrev om den pågående utställningen på Tensta konsthall häromdagen.
Solidaritetsbloggens decemberinsamling
Solidaritetsbloggen samlar i december in pengar till Kooperation utan gränser, en organisation som jag är bekant med sedan tidigare. Deras arbete syftar bland annat till att hjälpa fattiga människor att bygga sina egna hem i olika delar av världen. Jag hoppas att så många som hjälper till med Solidatitetsbloggens insamling. Läs här om hur det går till.
Hittils har bloggen samlat in 23600 kronor till olika organisationer. Bra jobbat, Farsan Baloo!
Ljusstöpning och julmarknad
Nu var det länge sedan jag delade med mig av anslagen på våra anslagstavlor här i Tensta.
Den här veckan kan man bland annat bege sig till Spånga By och stöpa sina egna ljus. Den 6 och 7 devember är det öppet mellan klockan 13.00 och 17.00.
Jag funderar lite på raden "OBS! Endast för barn utan tillsyn." Vad menar de - utan tillsyn när de stöper ljus (verkar lite farligt), utan tillsyn i form av organiserad barnomsorg (låter troligt) eller barn utan vuxna i allmänhet (som har rymt hemifrån till exempel)?
Det andra anslaget berättar om julmarknad på Ellen Keyskolan, en Waldorfskola i Bromsten.
Nu i helgen den 9 och 10 december klockan 11-16 blir det försäljning och aktiviteter.
Jag har aldrig varit där, men affischen känner jag igen mycket väl. Den har sett likadan ut sedan jag gick i skolan i en annan del av Spånga för ett antal år sedan. Varje år har den satts upp i skolor och på anslagstavlor runtom hela stadsdelen, kanske hela staden? Iögonfallande är den i alla fall.
Susanna Alakoski kammade hem Auguststatyetten
Susanna Alakoski belönades igår för sin bok "Svinalängorna" med Augustpriset, vilket glädjer mig. För bara en vecka sedan hörde jag henne berätta om sitt författarskap på biblioteket här i Tensta.
I DN säger hon om sin bok:
- Jag tror det finns en längtan i dag efter att diskutera samhälls- och klassfrågor. Det är väl en slags slump att flera böcker på det temat kommit på en gång den sista tiden, men det har ändå utlöst en diskussion, en debatt som jag tycker är väldigt välkommen.
Jag instämmer och gratulerar Susanna Alakoski till priset.
Barnböcker som speglar verkligheten
Bilder från Children's Book Press, Alfabeta & Bonnier Carlsen
För en tid sedan gick jag till biblioteket på jakt efter barn- och ungdomsböcker som skildrade upplevelser kring att flytta till ett nytt land eller att växa upp med flera språk. Trots att den kunniga barnboksbibliotekarien hjälpte mig hittade jag inte särsklit många böcker.
Bland de böcker jag fastnade för fanns bland annat Annika Holms trilogi om Tomi, en liten flicka i Nicaragua som lämnar sitt hemland för att bli del av en svensk familj. Hennes livsöde väcker många tankar och känslor, oavsett om man som läsare är tolv år eller vuxen. Författaren värjer sig inte för det motsägelsefulla och svåra. Dessutom blandar boken in det spanska språket i ett svenskt sammanhang på ett sätt som jag tycker är självklart, men som sällan syns i böcker.
En annan mycket gripande bok är Ilon Wiklands berättelse om sin egen resa från Estland till Sverige i boken ”Den långa, långa resan”. Boken är skriven ur det lilla barnets perspektiv och illustrationerna förstärker textens starka känslor. Ilon Wiklands har illustrerat flera av Astrid Lindgrens böcker, men när hon målar sitt eget liv blir det ännu bättre.
Idag fick jag upp ögonen för ytterligare två böcker, men för lite mindre barn. Gunna Grähs har skrivit och illustrerat två böcker som skildrar en verklighet som sällan syns i barnböcker. I ”Dino och lilla kurren” hjälper en liten pojke sin alkoholiserade granne att mata katten. Boken ”Tutu och tant Kotla” beskriver mötet mellan en tidningsutdelare och en äldre dam, som berättar om sina respektive barndomar. Jag har inte hunnit läsa böcker ännu, men jag ska försöka få tag på dem så snart som möjligt. Om de är lika charmiga som hennes andra böcker har de en given plats under granen i år!
Andra böcker om en uppväxt i förorten är Milena Bergquists böcker om "Millan" och Douglas Foleys böcker om "Habib". På andra sidan Atlanten finns en helt annan tradition med böcker på två språk. Jag är nyfiken på "My Diary from Here to There" som handlar om en flickas flytt från Mexiko till USA.
Kärlek längs blå linjen...
En kväll för ett par år sedan, när jag som vanligt klev av tunnelbanans blå linje i Tensta, fick jag mig en skymt av sann kärlek. Framför mig gick en ung man med sin kurviga kärlek i ett fast grepp. Hon var smal upptill men hade en väldigt bred och till synes tung underdel. Hon kunde inte ta sig fram av egen kraft, utan den unge mannen fick ömsom bära henne ömsom skjuta henne framför sig. Jag såg hur hans smala kropp ansträngde sig för att orka med, medan händerna rörde vid hennes fodral i ett ömt grepp. Svart var det, fodralet, åtsittande och välgjort. Man anade att något värdefullt fanns där inne.
Vi gick samma väg en bra bit, innan han vek av över en gångbro och försvann på en upplyst gångväg med den kurviga tätt intill sig. Det var en verkligt vacker syn att se honom gå där med sitt fodral, som förmodligen innehöll en cello eller basfiol. De såg verkligen ut som två älskande på väg hem från en romantisk kväll, omslingrande i skenet av gatlyktorna. Det kallar jag sann kärlek till musiken. Jag önskar jag hade fått höra honom spela.
Vad sägs om en loggia i Tensta?
För inte så länge sedan var DN i Tensta och gjorde ett reportage från Erik Stenbergs ombyggda lägenheter. Rubriken var då ”Betongen har blivit fin i Tensta”.
Idag har DN Bostad ytterligare ett reportage härifrån. Nu har man inrett tre stycket loggior, eller uterum, i Ikanos nybyggda hus på Järingegränd. En loggia är ett mellanting mellan inglasad balkong och rum, som kan användas året runt. Jag har gått förbi dessa hus åtskilliga gånger och kikat in i loggiorna, nyfiken på hur de inretts. Det verkar som om folk har haft svårigheter. Somliga har helt sonika satt upp ett skynke för alla fönster för att slippa insynen. Andra verkar mest använda utrymmet som förråd. Därför var det spännande att se vad DN hade åstadkommit.
Det är tre rum som har inretts. Ett lekrum för en liten kille med mycket färg och funktion. Ett rum har blivit en plats att uppleva vintern, med fårskinn och julgran. Det tredje rummet efterliknar sommaren med en gräsmatta på golvet och många gröna växter. Man har lyckats skapa personliga rum samtidigt som de utmärkande egenskaperna finns bevarande. Resultaten är både vackert och inbjudande!
Det bästa med det här reportaget är dock, om ni frågar mig, att man inte gjort någon stor sak av att rummen ligger i Tensta. Inga orientaliska mönster eller klatschiga konservburkar med exotiskt innehåll på rad. Inga flirtar med ”det mångkulturella”. Istället har man fokuserat på det vackra. Just den vinkeln saknade jag i sommarens rapportering från bomässan. De flesta journalister verkade ha ett stort behov att kontrastera det vackra eller nya mot den mediebild vi alla känner till. Jag hoppas att fler i framtiden vågar strunta i den och göra sin egen grej. Det blir så mycket bättre då!
