Berika istället för integrera - driftiga kvinnor möts i Tensta

97287-88Svenkt Tenn - namnet får mig omedelbart att tänka tradition, god smak och Östermalm. Jag har gått förbi butiken på Strandvägen och kikat in, drömt mig iväg, sällan gått in. På samma sätt har jag gått förbi Livstyckets lokaler på Tenstagången, också den möter gatan under en ganska lång sträcka. Tankarna har vandrat iväg när jag sett de fantasifulla tygerna tryckta av kvinnorna därinne. De två verksamheterna kan sägas symbolisera sina respektive områden, människorna som bor där och ett sorts ideal. Idealet om det smakfullt inredda hemmet och idealet om hur människor går från utanförskap till kunskap och delaktighet, genom utbildning och skapande. Trots beröringspunkterna kan man ändå säga att Livstycket och Svenskt Tenn befinner sig ganska långt från varandra, både geografiskt och i folks medvetande.


Igår kväll möttes de två på Kulturkaféet i Tensta träff. Rubriken för kvällen var "Varför tala om Svenskt Tenn och Livstycket på samma gång?!" Men när de två kvinnliga ledarna tog plats framför den nyfikna skara som samlats, förenades de i en glädje och engagemang som gjorde frågeställningen ointressant. Hur skulle man inte kunna prata om Svenskt Tenn och Livstycket?


Fört ut var Yvonne Sörensen, VD för Svenskt Tenn. Hon berättade historierna bakom företaget med värme och kunnighet. Det var den unga kvinnan och konstantverkaren Estrid Ericson som grundade butiken 1924. Hennes filosofi var att blanda dyrt och billigt till en personlig stil för ett trivsamt hem. Hon drog de främsta formgivarna till sig och blev stilbildande inom svensk inredningsdesign. En av dem hon arbetade med var som bekant Josef Frank, arkitekt från Österrike. I sitt hemland hade han bland annat arbetat med sociala bostadsprojekt. På grund av sin judiska härkomst kände han sig tvungen att lämna sitt hemland under 30-talet. Hans fru var svenska och de kom att bosätta sig här. Han träffade Estrid Ericson och inledde ett samarbete som vi fortfarande ser resultatet av hos Svenskt Tenn. Frankt fick dock fly ännu en gång när kriget kom närmare. Han lämnade Europa för New York, där han fortsatte att skapa de mesta fantastiska ting.


Livsstycket är betydligt yngre, poängterade dess grundare Birgitta Notlöf. Hon liknande den 14-åriga verksamheten vid en finnig tonåring, med Svenskt Tenn som den erfarna och trygga mormodern. Även Livstycket har spännande historier att berätta. Den första är Birgittas egen, hur hon med några tusenlappar och tolv kvadratmeter i Tensta började bjuda in kvinnorna att skapa. Trots svårigheter med finansiering genom åren måste Livstycket idag ändå ses som en enorm framgång. Många är kvinnorna som har kunnat gå vidare ut i det svenska arbetslivet och många är historierna de har att berätta. Det handlar om tortyr, krig och lidande, om flyktingskap och utanförskap, förnedring och hjälplöshet. Och slutligen skapande, kraft och läkande – i Livstyckets lokaler och Birgittas närhet. När hon står där framför oss och talar om dessa kvinnor är det omöjligt att inte bli berörd. Birgitta skrattar och skojar, hon utropar att hon älskar livet i ena stunden för att röra oss till tårar i nästa med berättelsen om en kvinnas upplevelser från en irakisk fängelsehåla. Hon pratar om ”hjärnvägen” och ”hjärtvägen” till språket, om riskerna med socialbidrag och sin tro på människors kraft. Birgitta säger att hon älskar människor, att det är det i kombination med förkärleken för vackra ting som är hennes drivkraft. Det syns, det fullkomligt blixtrar i hennes ögon. Jag hade hört att hon var en driftig och karismatisk människa, men denna mänskliga energi var jag inte förberedd på. Bara att få sitta där i publiken känns som en förmån.


Så – var pratade de om, dessa driftiga kvinnor? Samtalsledare var Tom Hedqvist, rektor på Beckmans Designhögskola. Han gjorde ett bra jobb med att sätta ord på den magi som emellanåt uppstod i mötet. Det blev utläggningar om existentiella frågor, konst som terapi, inredning och skönhet,  gränslöshet och fred. Bland annat fick vi höra att Svenkt Tenn och Livstycket är i startgroparna för ett samarbete. Ännu vet ingen vad resultatet blir, men man har gjort studiebesök hos varandra. De somaliska kvinnor som kommit till Strandvägen sägs ha blivit förtjusta i de fantasifulla tygerna, om än något kritiska till prislappen.

Dessutom får vi veta att det kommer att hända något storslaget i Kungsträdgården nästa år, i fredens tecken med både parter involverade.


Det blev många skratt denna kväll och i lokalen spred sig en känsla av att allt kanske är möjligt ändå. Eller som Tom Hedqvist uttryckte det – ”en förnyad tro på människokraft”. Sannerligen känns det tryggt att veta att dessa två institutioner ligger i händerna på så kompetenta och hängivna kvinnor. Jag är övertygad om att de båda behövs i den form de nu har, men jag är också väldigt nyfiken på vart deras samarbete kan ta dem både. För det handlar inte om att hjälpa eller bli hjälpt – det handlar om att berika varandras verksamheter med nya erfarenheter och kunskaper. Tänk om fler tänkte så!



97287-8797287-86

(Produktbilder från
Svenkt Tenn och Livstycket. Andra bloggar om: design, integration. Inlägget pingat hos intressant.se.)

Kommentarer
Postat av: Anneli

Jättekul! Vilken bra mix! Det här tror jag kommer att bli hur bra som helst! Jag håller tummarna för ett fruktbart samarbete:)

Postat av: Olga i Tensta

Jag var också där - råkade se en lapp samma dag om "föredraget" på en anslagstavla och blev SÅ glad att jag gick dit och INSPIRERADES av ett gott hjärta!

2006-10-07 @ 22:41:11
URL: http://www.himlaa.nu/tensta

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback