Alla vägar bär till Tensta

Man visade bilder från videon till hans låt "They wanna know", där miljöer från Tensta utgör en viktig del. Jag, som vanligtvis brukar vara allergisk mot medias stereotypa bilder av betongen, höghusen och enformigheten kommer på mig själv med att faktiskt gilla videons bildspråk. Den avgörande skillnaden är att Adam Tensta kommer visar platsen inifrån, han rör sig hemvant på vägarna, tar ytorna i besittning och bjuder in ungdomarna att vara med. Givetvis spelar han också på mediabilden, på det hårda intryck betongen ger, helt i linje med hiphopens estetik. Men han är absolut inget passivt offer, som media vanligtvis brukar söka efter,  utan en kreativ kraft som vet var han snackar om.

I intervjun på Eftersnak säger han att en av målsättningarna med musiken är att göra något positivt för Tensta och han vill vara en bra förebild för tenstaborna. Han får också frågan vad som är det bästa med Tensat och svarar: "Känslan man får när man går av tunnelbanan, alla färger. Det känns att det är min plats och att det är här jag hör hemma, där jag har alla minnen."

Länkar:
> Se programmet här. (Välj programmet från den 11 september).
> Adam Tensta på Myspace. (Lyssna på hans muisk och se fler videor.)

Du som är observant har noterat att Helene och Ernst Billgren dök upp i förra inlägget om helgens Tensta marknad. Anledningen är att Helene Billgren är en av konstnärerna som har skapat kläder för utställningen Artist Clothing som just nu visas på Tensta konsthall. IDG skriver kort vad det handlar om och visar en bild på "fluffy stuff", ett minst sagt udda klädesplagg. Malin som skriver Malinbloggen har varit och sett utställningen:

"Till utställningen finns en sorts tidning som man har glädje av att läsa hemma. Tyvärr är den tryckt i ett bångligt format och med litet typsnitt. Faktum är att det provocerade mig ganska mycket. Ljuset i konsthallen är mycket dämpat och det tillsammans med den otillgängliga 'utställningskatalogen' gjorde det hart när omöjligt att läsa på plats. Kanske var det en tanke?"

Hon känner sig exkluderad av att texten var så otillgänglig. Det känner jag igen från tidigare utställningar, där texten i liten stil har varit tryckt på rutat papper. Helt i linje med konsthallen grafiska profil, men som sagt tröttsamt att läsa. Precis som konsthallens hemsida, där du kan se fler bilder från utställninge och läsa mer, om du ids.