Alla vägar bär till Tensta

I morgon måndag besöker Pontus Herin, författaren till boken "I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra", Spånga för att prata om sin bok. Herin bodde i Tensta mellan 2006 och 2008 tillsammans med sin familj och det är den tiden han skildrar. Klockan 19 den 1 december i Församlingshuset på Värsta Allé 1 i Spånga kan du alltså möta honom.
Boken har fått mycket uppmärksamhet och kommer snart ut i pocket. 

Läs mer:
Pontus Herins favoriter

Redan i mars var skyltarna uppe på Tensta Allé, men inte förrän idag öppnade Chili Masala för gäster. Jag pasasde naturligtvis på att äta lunch och blev både mätt och nöjd. Lunch kostade 69 kronor. Jag provade den vegetariska grytan som var ganska stark och mycket god. I sällskapet provades det även lammgryta och grillad kyckling - också det smakligt. Ris och sallad ingick, samt kaffe eller te. Stämningen var på topp bland personalen, som gav ett trevligt bemötande. 

Lokalen är riktigt fin, men en varm röd färg på väggarna och sparsam inredning. Tack vare de stora glasrutorna ut mot gatan samt öppningen mot köket känns det luftiga. Det är kul att det äntligen har öppnat en fräsch trevlig restaurang i Tensta. Jag hoppas att många hittar dit, så att den blir kvar länge!

Läs mer: 
Chili Masalas hemsida

Jag läser en notis om ett våldtäktsförsök i Tensta, i närheten av Hästa träsk.

Min första tanke går till kvinnan, som lyckligtvis klarade sig.

Min andra tanke är: Hästa träsk? Hästa gård känner jag till, denna lilla oas på Järvafältet. Men träsk?

Googlar. Finner både det ena och det andra:

På Eniros karta ser jag att Hästa träsk ligger en bra bit ut på Järvafältet, intill "Kolkärrs gamla tomt" vid Granholmstoppen.

På Stockholmskällan finner jag ett foto från 1965, alltså taget innan de moderna förorterna byggdes på Järvafältet, som visar en vy över Hästa träsk. En svartvit bild, ett öppet landskap, moln som tornar upp sig lite retsamt över idyllen. Idyll, förresten? Här var militärens övningsområde, min morfars arbetsplats. Kanske small det till strax efter bilden togs. En skjutövning!

Ortsnamnsregistret listar Hästa träsk och om man klickar på namnet dyker ett inscannat registerkort upp. Förjusande!

Den fylligaste beskrivningen hittar jag dock i en rapport från Länsstyrelse från år 2000:

"Hästa träsk var tidigare en våtmark som låg på den plats där nu Granholmstoppen lägger sin silhuett över landskapet. Våtmarken fylldes igen i slutet av 1960-talet med schaktmassor från bygg- och anläggningsarbeten vid Tensta och Hjulsta. Endast sydost om den stora kullen kan man idag skönja fuktigare våtmarksrester, med bland annat en liten lokal för groddjur."

 I det torra kanslispråket smyger sig några poetiska rader in... lägger sin silhuett över landskapet ... skönja. En konstnärssjäl fångad i en utredares liv? Och så grodorna... Jag ser de lyckliga små varalserna framför mig, hur de hoppar runt i sin... lokal.

Mindre poetiskt blir det i Vägverkets Konsekvensbedömning angående Förbifart Stockholm:

"Vid Hästa träsk kommer delar av våtmarken att exploateras med risk för störning av grod- och kräldjur samt fågellivet. Kärret har inte lång kontinuitet och har heller inget konstant högt grundvattenstånd och saknar troligtvis arter som är särskilt känsliga för tillfällig uttorkning."
 
Skrivet helt utan känsla för språket, kanske helt utan känsla för uppraget. En utredade som tycker sig ha utrett klart? De tre sista satserna är helt obegripliga. "Inte lång kontinuitet"? Vem skriver något sådant? Och hur hänger saterna samman? Beror bristen på vissa arter på att området är litet och inte tillräckligt fuktigt, eller är de tre beskrivningarna oberoende av varandra? Vem vet...

Och våra grodor.... "risk för störning" står det. Vad gömmer sig bakom dessa ord? Det kan vi bara gissa, när vi dundrar förbi den gamla träskmarken på en splitter ny Förbifart Stockholm om några år.