Alla vägar bär till Tensta

Oavsett resultatet i riksdagsvalet kan man redan nu konstatera att valdeltagandet sjunkig i stora delar av Tensta. I mitt valdistrikt (Spånga 14) var valdeltagandet i årets riksdagsval 64%, en nedgång på 0,6% sedan 2002. Andra distrikt har tappat betydligt mer och bara drygt hälften av de röstberättigade har gått och röstat (se Spånga 10). Ännu finns inga siffror för kommunvalet.

Jag är osäker på om dessa siffror är slutgiltiga eller om förtidsrösterna saknas i statistiken. Om det visar sig att valdeltagandet i miljonprogramsförorterna har gått ned ytterligare är det alarmerande. Miljontals kronor har satsas på vända trenden. Till vilken nytta? Politikerna bör se dessa siffror som ett tecken på att människor känner sig utanför. Det är för långt till makten. Något radikalt måste till för att skapa ett samhälle där människor känner sig uppskattade och delaktiga.

Flera höjdare inom det socialdemokratiska partiet har visat sig här ute under sen senaste veckan, däribland flera ministrar. Kanske är det dags att börja tillbringa mer tid i förorterna, även när det inte är valår.

Något att glädjas åt är i alla fall att valdeltagandet i hela landet tycks ha gått upp med en dryg procentenhet.

Jag hade sett fram emot det författarbesök som skulle äga rum igår kväll på biblioteket. När jag kom dit möttes jag dock av beskedet att Johanna Nilsson hade ställt in på grund av sjukdom. Det var bara att lunka hem igen, efter en snabbrunda på biblioteket. Jag hoppas att hon kommer hit en annan gång istället!

Så en glädjande nyhet: Enligt ABC-nytt har de politiska partierna i Stockholms stadshus enats om att fortsätta stödja Livstyckets arbete. Många gånger Livstycket varit nära att få lägga ner sin verksamhet, men hittills har man överlevt. Jag hoppas att detta innebär en säkrare tillvaro för både de anställda och deltagarna i verksamheten framöver. Deras underbara tyger vill vi inte vara utan och den unika kombination mellan utbildning, design och företagsamhet är en viktigt del av Tenstas identitet.

Det har hittills varit en händelserik vecka. Såhär i valtider är politikerna måna om att nå alla väljare med löften om ett bättre liv. Även oss som bor i Tensta.

 
Annika Billström, finansborgarråd i Stockholm (s), skrev i söndags en debattartikel i DN. Hon är självkritisk mot den egna politiken som inte har kunnat bidra till minskade klyftor mellan människor. Nu vill man på tio åt göra det lika attraktivt att bo i alla delar av staden:  

”Vi gör det med en samhällskritisk, delvis självkritisk samhällsanalys i botten. 40 års, selektivt inriktad, förortspolitik har nått vägs ände. Dess syfte har varit gott men har i stället lett till utanförskap och social segregation.”

 
Istället vill Billström återgå till en traditionell socialdemokratiskt politik som når alla medborgare. Hon menar att den selektiva politiken med riktade insatser mot utsatta grupper eller områden har bidragit till ett vi & dom-tänkande som ytterligare stigmatiserar förorten. Hon är alltså villig att erkänna att den politik som har haft som mål att minska segregationen och utanförskapet istället har bidragit till att öka det. Hennes analys är ett steg i rätt riktning, där finns en vilja att se problematiken i sett vidare perspektiv. Men frågan är om hennes lösning denna gång verkligen skiljer sig ifrån tidigare satsningar. Billström utlovar 2,5 miljarder kronor för att lyfta förorterna. Utomhusmiljöer ska rustas upp, kultur och idrott ska det satsas på och kommunala förvaltningar ska flyttas ut till förorten.  

Jag har svårt att se hur detta skiljer sig från andra satsningar. Det räcker inte att ösa ut pengar grundad på en ny analys – de måste användas på ett sätt som skapar permanenta förändringar i hela staden. Jag hoppas verkligen att det kommer att lyckas, men känner mig fortfarande tveksam inför det tunna innehållet i vad som utlovas lokalt. I Tensta skall 250 miljoner användas till att rusta upp skolgårdar och skapa fler mötesplatser och idrottsplatser för unga. Jag är inte säker på att det är vad som behövs.

 
Jag vill dock avsluta med ett citat som jag tycker är viktigt:  

”I en internationell jämförelse är våra svenska förorter ett föredöme. Vi har inga getton, inga rivningsmiljöer, inga kravaller och heller inga laglösa områden dit vare sig polis eller civila vågar sig. Jag blir glad varje gång jag besöker Rinkeby eller Skärholmen och möter människors stolthet över boendet i ’sin hembygd’.”

 
Det är helt sant. Många talar om ”svenska getton” och ”livsfarliga områden”, men sanningen är den att det är helt ok att bo här. Jag trivs mycket bra och det finns det fler som gör. Att påpeka det är inte att blunda för problemen, utan att sätta dem i perspektiv. Utgångsläget är inte katastrofalt, förutsättningarna finns redan. Vi måste börja ta till vara på människor istället för att behandla dem som bekymmer.    

Under veckan har detta naturligtvis kritiserats och analyserats av hennes politiska motståndare och media. Jag kommer att fortsätta följa debatten i mån av tid. Det händer en hel del annat intressant i Tensta, som jag kommer att skriva om.

 

Piazza Taxingeplan har återigen förvandlats till en vändplan, svåråtkomlig och nu ännu mer obegriplig än tidigare. Jag anade hela tiden att detta inte var tänkt att bli permanent, ändå hoppades jag. Tyckte nog att Piazzan var ett av de bästa projekten under bomässan just för att den vidareutvecklad vad som redan fanns och skapade nya möjligheter i Tensta. Förutsättningen för hela idén var att kommunikationen med torget på övre planet öppnades upp. Detta löstes elegant med en öppning i staketet och en läktare som även fungerade som trappa. På en promenad i morse upptäckte jag att det är slut med det. Staketet är igensatt, om än provisoriskt. Som jag skrivit tidigare är den röda böljande centrumväggen avskaffad.Trappan/läktaren är borta. Kvar är en stackars rabatt, den målade vändplanen och den ödsliga ingången till konsthallen. Jaha, vad händer nu då?

 
På hemsidan skriver konsthallen om tankarna bakom omvandlingen.  

”Hur definierar man en offentlig plats? Vad gör att folk får en relation till en plats så att de vill vara där, är det parkbänkar, politik, bankomater, korvgrillning, konst, träd, skugga, Starbucks eller Nike concept store?”

 
Man lyckades med koststycket att förvandla vändplanen till Piazza. Under ett par veckor i augusti var det en plats som folk gillade att vara på, som lockade med kultur, gemenskap och trivsel. Nu har man lyckats med ännu en förvandling - från Piazza till deprimerande asfaltsyta med egendomliga mönster. Som en påminnelse om att inget är för evigt, att inget är vad det verkar vara. Kanske väntar ännu en omgestaltning?  Kanske får konsthallen även fortsättningsvis leva sitt liv i skymundan. Ser ni ingången på bilden? Den är där, bakom gallren och papperskorgen. Verkar det i alla fall som.

Häromdagen fick jag en folder i min brevlåda. ”Förtidsrösta på bussen” heter den och där kan man läsa ”För att öka tillgängligheten för alla som förtidsröstar åker särskilda röstningsbussar omkring i din stadsdel.” Lysande, tänkte jag. Här har man tänkt till och provar ett nytt grepp för att öka valdeltagandet. Men när jag studerar tidtabellen kan jag bara konstatera att bussen inte kommer till oss i Tensta. Däremot stannar den i Spånga Centrum, Lunda, Bromsten, Flysta och i Sundby sammanlagt 22 gånger. Så ser det ut i stadsdelen Spånga-Tensta.

Här är siffror på hur många som bor i de ovan nämnda områdena samt valdeltagandet i kommunalvalet 2002 inom parentes:  

Tensta: 16834 (55,8 %)
Solhem-Lunda: 7808 (86,3 %)
Bromsten: 5527 (76,6 %)
Flysta: 2204 (85,1 %)
Sundby: 1836 (75,1 %) 

Man kan ju tycka att det vore en självklarhet att skicka bussarna till platser där det bor många människor. Men tydligen inte. Jag skrev till Stockholms valnämnd och undrade hur man hade tänkt.  

Snabbt kom ett svar som beskrev den process som ledde fram till bussarnas rutter. En enkät hade gått ut till stadsdelarna där man efterlyste lämpliga platser. Dessa platser var sedan tvungna att uppfylla en rad krav. De platser man hade tänkt sig i Tensta skulle tydligen ”grävas upp” vilket ledde till att det ser ut som det gör. Inga stopp i Tensta. Dessutom hade man från början tänkt sig tio bussar men det blev bara fyra efter kompromissande mellan partierna.  

Jag fick även veta att det ingår i Valnämndens uppdrag att inte ta hänsyn till valdeltagandet, utan att säkerställa att valen genomförs på rätt sätt. Dessutom är det här ett försök som skall utvärderas inför nästa val. Verkligheten är den att det nu finns fler platser att förtidsrösta på än i tidigare val.  

Det är säker sant som man svarar mig. Men det är synd att det ska drabba tenstaborna. De flesta som läser foldern bekymrar sig nog inte om att kontakta valnämnden och ifrågasätta, utan konstaterar krasst att det inte kommer några bussar till vår hållplats och kastar foldern i papperskorgen. I värsta fall hamnar röstkortet på samma ställe.

Statistik från Utrednings- och statistikkontoret. Bild från Valmyndigheten. Inlägget pingat hos intressant.se.)

Så var TenstaBo 06 slut. Det har blivit dags att summera. Jag såg någonstans att man inför mässan väntade 50 000 besökare. Det ska bli intressant att se hur många som kom. Det har varit väldigt mycket folk här tycker jag, utom de dagar då det regnat som mest.

 
Förhoppningsvis har mässan bidragit till att folk börjar koppla nya associationer till ordet Tensta. Kanske tänker de radhus, snygga lägenheter, grönskande gårdar och en skön atmosfär. Jag tycker man har hört på folks kommentarer att de har blivit positivt överraskade. Kanske inte tillräckligt för att själva flytta hit – men nog för att se på förorten på att nytt sätt. Och det var väl mässans mål, att visa på möjligheter.  

Själv har jag upptäckt en hel del om Tensta som hade tagit längre tid att göra på egen hand. Nya platser, människor och idéer. För min del kommer det nog att ta lång tid innan jag kommer att kunna överblicka hur mässan påverkat mig och min omgivning. Jag vill inte överdriva dess betydelse, men måste ändå säga att jag är imponerad. Bara boken ”Tensta utanför mitt fönster” som gavs ut med anledning av mässan är ett ambitiöst försök att belysa Tenstas förutsättningar i många olika perspektiv..

 
Närmast ska det bli skönt att allt återgår till det normala här. Framförallt vill jag slippa ”turistgrupper” när jag går ut på min gård. Det ska bli roligt att se när folk börjar flytta in i radhusen och hur det påverkar närområdets karaktär. Jag hoppas även att några av de idéer som presenterats på mässan blir verklighet, till exempel idrottshallen eller kollektivhuset.  

På väg hem från jobbet idag gick jag ifrån Spånga station. När jag svängde ner ifrån Solhöjden och närmade mig Tensta låg där en delvis ny stadsdel framför mig. Husen jag bor i  har snart fått helt nya fasader. Huskroppen närmast gatan har klätts naken – balkongfronterna i orange plåt är nedmonterade. På håll skjuter nya hus upp ur marken - Svenska Bostäders hus vid Tenstaplan och IKANO-husen vid Järinge. Den som ändå hade en takterass där – vilket utsikt de bjöd på!

 
På håll ser jag även vattentornet i all sin betongprakt. Jag har börjat se på den befintliga bebyggelsen här i Tensta på ett nytt sätt, bara genom att läsa hur de är beskrivna i informationsmaterialet. Istället för att anklagas för sin storskalighet och fulhet menar man nu att byggnaderna är ”tidstypiska”, ”värdefulla” och till och med är byggda i ”en uttrycksfull arkitektur”. Miljonprogrammet börjar behandlas med en viss respekt av de sakkunniga. Återstår att se om allmänheten ska anamma samma känslor.

Idag passade jag på att gå runt och titta på de 20 visningslägenheter som finns runtom i Tensta. Det var spännande att komma in i de olika nybyggda husen, även om jag tycker att Familjebostäders ombyggda lägenheter är klart intressantast.  

Tenstas vackraste vägg måste i alla fall vara sovrumsväggen i betonglägenheten. Den nakna grå betongen med alla sina skavanker ? varje litet hål som påminner om de tidigare inneboende. Det levande mönster som framträder i det material som format många av husen i miljonprogrammet. Den bär på en historia som faktiskt känns när man låter handen möta den kalla betongen.  

Övriga intryck tror jag att jag sparar som karameller i en liten burk. Att plocka fram en i taget och gotta mig åt. Det finns så många vackra ting, lustiga kommentarer från folk, oväntade möten och glimtar av framtiden att det kommer att räcka en bra bit in på hösten. Det här känns verkligen som början på någonting, trots att mässan snart är över. Först när alla besökare åkt hem igen kan vi börja se var som har hänt här, hemma i Tensta.

Idag drar TenstaBo 06  igång. Jag läste att man väntar 50 000 besökare under mässdagarna. Jag hoppas verkligen att allt går bra. Från olika håll har jag fått signaler om att man varit ute i sista stund med många av förberedelserna, bland annat med att få ut information och marknadsföring. Bland tenstaborna verkar bomäsan fortfarande vara ganska okänd - och även om man vet något  tycks informationen om vad som är att vänta inte ha gått fram.

Vi får se hur mycket media kommer att rapportera från Tensta. Det pågår ju samtidigt en kulturfestival i Stockhom som har fått väldigt mycket utrymme i tidningarna. Tråkigt att det skulle sammanfalla. Jag tycker att båda initiativen är  bra och bör få uppmärksamhet.

Idag presenterar även Masoud Kamali sin utredning om svensk integrationspolitik. I Svenska dagbladet skriver han idag en debattartikel, där han kritiserar hela det politiska systemet för att ha skapat ett samhälle som diskriminerar och osynliggör. Med tanke på hur det har stormat kring hans utredning tidigare så kan vi nog förvänta oss en hel del om detta i dagens rapportering också.

Det ska bli en intressant dag idag. Först ut blir invigningen av bomässan. Tiden är jag osäker på, det står olika i olika utskick. Runt elva räknar jag med att något börjar hända!

Idag följde en bilaga om byggandet i Stockholm med i DN. En stor del av innehållet ägnas åt TenstaBo 06. Det är förmodligen en bra idé att integrera marknadsföringen av bomässan med annan information om byggprojekt och boende i Stockholm. På så sätt kan man säkerligen nå en större målgrupp med informationen. Bilagan ges ut av Stockholms stad och Stockholms Byggmästareförening.

 

Tack vare annonsbilagan får jag veta lite om en ny skulptur som har tagit form intill nya Piazza Taxingeplan vid Tensta centrum. Det är ett myller av paraboler som tornar upp sig över marken. Idén kommer ifrån Tidningen Gringo och föreningen Miljonkulturell Ungdom. Tillsammans med Marcus Jahnke och Conny Jacobsson från O2nordic har man tagit fram dessa paraboler, som var och en pryds av en bild på ett ansikte. Tanken är att förändra attityderna till parabolerna och lyfta fram dem som ett bevis på människors kontaktsökande. Säkert kommer de att leda till ett och annat samtal mellan förbipasserande.

 

Jag fastnade främst för bilderna och hur de synliggör människorna som bor här på ett avdramatiserat sätt. Jag tror att avbildandet i sig kan fungera stärkande på invånare som därmed känner sig bekräftade. Jag märker själv hur förtjust jag blir när jag bläddrar i trycksaker om Tensta och hittar bilder på min omgivning - det ger en känsla av värde. Vi finns här och vi syns!

Under ett tidigare inlägg kom en intressant synpunkt på tillgängligheten för personer i rullstol i Svenska Bostäders nybyggda hus vid Tenstaplan, kvarteret Bränningen. Entréerna ligger ett trappsteg upp ifrån marknivå, utan ramp. Dessutom är lägenheternas brevlådor placerade i bottenplan precis innanför ingången. Jag hörde av mig till Svenska Bostäder för att reda ut hur det ligger till. Så här svarade projektledaren för kv. Bränninge:  

”Till höger, runt hörnan på varje hus finns en handikappanpassad entré. Den är utrustad med Besamöppnare (stor tryckknapp som med motor öppnar porten). Där finns inga trappsteg och det är nära till soprum och tvättstuga. I husen bor många yngre familjer med barn, och det är praktiskt att gå denna vägen med barnvagn. På varje våningsplan finns ett låst barnvagnsrum intill hissen. Endast de som har barnvagn på den våningen kan öppna dörren till rummet. Stöldrisken minskar därmed. Vi har fått många positiva synpunkter på detta.

Postfacken i entréerna sitter på av Boverket föreskriven höjd, för att nås från rullstol.”

 

Under boutställningen kommer två av lägenheterna i husen att visas upp. Då får vi nyfikna göra ett besök!

Läs mer om kvarteret Bränninge här.

 Utrikesminister Jan Eliasson besökte Tensta Träff i tisdags. Jag hade tyvärr inte möjlighet att närvara. 

Aftonbladets ledarskribent Helle Klein var dock där. Hon bloggade om det redan samma dag och nämnde sedan Eliassons uttalanden i en ledare. Han var inbjuden att samtala om läget i Mellanöstern och Sveriges roll.

Det är viktigt att utrikesministern kommer hit och roligt att se att han drar så mycket folk. Det visar på att människor här är politiskt engagerade, trots lågt valdeltagande. Det ska bli intressant att se vilka politiker som kommer till Tensta under höstens valrörelse.

Jag åkte in till stan för att fika med en vän och passade samtidigt på att kika på utställningen Stockholm bygger i Kulturhuset. Där finns finns bland annat en stor modell av Stockholms innerstad att beskåda, samt en mindre färgstark modell av Tensta. Den tillverkades på 60-talet då Tensta planerades och tycktes helt sakna dragningskraft på de övriga besökarna.  

Väl hemma i Tensta igen gick jag förbi två tjejer som satt och pratade på en parkbänk. Jag hörde hur den ena sade:

- Jag tycker det är orättvist att där invandrare bor - där är det fult. Där svenskar bor - där är det fint.

Vad säger man?