Mycket prat om trygghet på Polisens möte
Länspolismästaren kliar sig i huvudet.
Länspolismästare Carin Götblad pratade om Polisens satsning på lokala poliskontor, volontärer, ungsomsråd och kontaktpoliser för skolan, bland annat. Kristina Alvendal som både är ordföande i Polisstyrelsen och bostads- och integrationsborgarråd i Stockholms stadshus knöt naturligtvis samman de två frågorna och pratade om trygghet i boendet och Järvalyftet. Stadsdelsnämndens ordförande Ann-Katrin Åslund gav exempel på vad stadsdelen gör, till exempel har man startat grupper som skall hjälpa föräldrar sätta gränser för sina barn. Göran Strand, tillförordnad chef för poliskontoret i Tensta, menade att ordningsläget i Tensta är "ganska gott" och att arbetet för poliserna i området går bra. Han pekade på att situationen bakom Tensta centrum blivit bättre och att det inte längre finns någon öppen drogmarknad i kring centrum.
Det var ett bra initiativ att samla olika nyckelpersoner inom staden och stadsdelen för att möte medborgarna. Men av någon anledning kände jag mig inte ett dugg tryggare när jag gick därifrån. Jag kom att tänka på ett inlägg jag läste i kloka Anne-Marie Körlings blogg för ett tag sedan. Anne-Marie startade en kampanj strax efter dödsmisshandeln av en ung kille i Stockholm, som skulle förmå vuxna att ta sitt medmänskliga ansvar.
"Jag är beredd att hjälpa dig" står det på loggan som visar en utsträcks hand, ett tydligt ställningstagande. En av reaktionerna på budskapet var att man efter att ha sett loggan inte lägre kan säga "Det är inte mitt bord". Det ungdomar behöver höra när de kommer till vuxna med sina bekymmer är istället:
-Japp! Helt rätt! MITT BORD.
Det saknade jag på mötet med polisen. Det var alldeles för mycket "Polisen kan inte ensam vända utvecklingen" och "Stadsdelen kan inte ta hela ansvarat för ungdomarna". Många pratade om vad föräldrarna måste göra, hur alla måste hjälpa till. Och visst är det så, ingen kan göra allt. Men istället för att var och en pekar på var alla andra kan göra hade det varit kul att höra någon ställa sig upp och säga:
- Det är mitt bord och jag tar ansvar för att vi hittar en lösning på problemet!
Missförstå mig rätt, mötet var ett bra initiativ och det är tydligt att många tenstabor hade mycket att säga och fråga. Men samtidigt kändes det som om det var lite hafsigt arrangerat. Polismästaren hade så bråttom att hon skyndade iväg mitt i mötet. Den enda som gav intryck av att verkligen veta vad hon pratade om var Nalin Pekgul som mot slutet när det började spåra ur i publiken stegade fram och röt till i mikrofonen:
- Nu tar jag över här!
Hon menade också att det var ett bra initiativ och hoppades på fler öppna möten. Det gör även jag, men nästa gång hoppas jag att alla som är utannonserade som gäster får vara med. Kanske får de då chans att slå sig ned vid varsitt bord och berätta vilka frågor och ansvarsområden som ligger där. Sedan kan vi börja snacka.
Kristina Alvendal pratar om Järvalyftet.
Bästa Du - tack för att du bidrar - jag har skänkt alltsammans till Bris... och hoppas att vi kommer igång därifrån. Jag återkommer och läser hos dig. Allt väl Anne-Marie