Gemensam ensamhet i årets stockholmsroman
Inför Johanna Nilssons författarbesök på biblioteket (som blev inställt) lånade jag boken ”De i Utkanten Älskande”. Det är den första boken jag läser av henne.
”De i Utkanten Älskande” är en berättelse om ett antal människor vars liv på olika sätt flätas samman till en historia. En historia om livet och döden och mycket av det som ryms däremellan. I boken möter läsaren några människotyper som sällan tar plats i litteraturen – ett somalisk/svenskt par, en transvestit och en kvinnlig yrkestjuv för att nämna några. Trots att de lever under så vitt skilda förhållanden visar de sig ha en hel del gemensamt - ensamheten och smärtan som ryms i den, längtan efter kärleken, lusten som inte får utlopp, skräcken inför döden (och livet). Känslorna är så stark gestaltade emellanåt att det smärtar mig att läsa om dem, dessa människor som gör nästan vad som helst för att fly ifrån sina sorgsna sinnen.
Den är skriven på ett vackert språk som bitvis får mig att stanna till i min läsning för att reflektera kring textens skönhet. Jag kommer med all säkerhet att läsa fler av hennes böcker, och jag kommer att göra det med höga förväntningar. Detta är verkligen en bok att ta till sig, att fundera på och kanske läsa om igen.
Jag hoppas verkligen att Johanna Nilsson kommer till vårt bibliotek en annan gång.
Boken är dessutom utsedd till vinare i "Stockholm läser 2006", vilket innebär att alla som läser boken ingår i en "anynym bokcirkel". Tanken är att man ska sätta på sig en blå fjäder för att signalera att man vill prata om boken med andra. Jag vet inte om jag tar på mig någon blå fjäder - men om någon vill diskutera boken så är jag redo!
Om du gillar Johanna Nilsson bör du läsa hennes andra böcker. Jag läste "Hon går genom tavlan, ut ur bilden" på gymnasiet och jag blev fast. Det är en fantastisk skildring och beskrivning av utanförskap och mobbing. Johanna Nilsson är otroligt duktig.
Ja, nu är jag sugen på att läsa fler av hennes böcker. Tack för tipset!