Ulrika By gör det igen

Ulrika By tar gärna på sig rollen som "sanningssägare" när hon pratar om förorten. Gång på gång upprepar hon samma sak. Idag skriver hon i sin blogg om rånarjakter, polishelikoptrar och blåljus som tränger in i våra hem. Resonemanget avslutas med att jämföra en stockholmsförort med Bagdad. Bara sådär i förbifarten, som om det vore helt normnalt att jämföra ett svenskt bostadsområde med situationen i Irak

By vet om att hon provocerar, och möter kritiken redan i sitt inlägg:
Nej, protesterar någon, kom inte här och svartmåla våra småtrevliga förorter, här är det så bra. Men det handlar inte om det. Det handlar om att se en samhällsutveckling i vitögat, om att våga fejsa att någonting har hänt, ett annat klimat, en annan ton, en annan nivå.

Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Jag fattar fortfarande inte vad det är hon vill. Hon ironiserar över att folk flyttar, men frågan är vad hennes alternativ är. Att skriva cyniska blogginlägg till morgonfikat? "Ulrika By borde överhuvudtaget inte få komma i närheten av ett ordbehandlingsprogram" hette det i en kommentar till ett av mina tidigare inlägg om By. Jag är benägen att hålla med.

För övrigt känner jag delvis igen mig i beskrivningen av utvecklingen- häromkvällen hade jag lite svårt att sova på grund av en polisbil stod nere på gatan med blåljusen på. En bil med två unga förare hade stoppats och de stod där ett bra tag och pratade. Dessutom har vi haft ett inbrott och skadegörelse i området de senaste veckorna. Det är obehagligt, men det handlar fortfarande om enstaka händelser som inte påverkar min känsla av att vara trygg. Och jag tror inte att jag har hamnat i Bagdad.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback