Svante Weyler om litteraturen och livet
Igår var Svante Weyler i Tensta för att tala, och jag tror att de flesta av åhörarna fängslades av hans fascinerande berättelser; från uppväxten i Spånga, där morfadern byggde ett hus i början av 1900-talet, via 1970-talets Sovjet och tyska aulor på 1980-talet, till kongolesiskt vardagsliv på 2000-talet. Genom hela berättelsen går skriften, läsande och litteraturen som en röd tråd, även de gånger då den är påtagligt frånvarande som i Kongo. Där blir det särskilt tydligt vilken framträdande plats skriften har i vår kultur och vilken makt det medför att vara en läsande och skrivande människa. Svante Weyler visade en fantastisk förmåga att fånga sin publik och sprida sin entusiasm för litteraturen från Östeuropa och Afrika. Jag skulle tro att de flesta, efter att ha hört Weyler tala om Alain Mabanckous bok Slut på kritan, rusar till närmsta bibliotek eller bokhandel för att få ta i ett exemplar.
För det just det som är tjusningen med att läsa, menar Weyler, att litteraturen är ett makalöst sätt att lämna sig själv för en stund, för att kanske upptäcka att andras verklighet inte är så olik den egna.
På bilden samtalar Svante Weyler med Lennart Svensson, en av många som ville växla några ord med förläggaren efter föredraget.
Läs mer:
Weyler förlag
Svante Weylers blogg
Kommentarer
Trackback