Alla vägar bär till Tensta

Tänk er att taket till tunnelbanans ingång blir en scen för improviserad dans, med himlens skiftande molnbilder som kuliss. Det är precis vad som hände på söndagseftermiddagen när Tanja Tuurala och Karolina Jackson, båda dansare och koreografer, tog plats på den ovanliga scenen.

 Kanske var det just det överraskande och oväntade, kanske det nya perspektivet, kanske var det scenen i sig – men plötsligt såg jag. Den enorma scenen på Piazzan häromdagen begärde mer av mig än taket till tunnelbanans ingång. Den krävde min fulla uppmärksamhet och förståelse. Vid tunnelbanan var scenen istället en bekant plats som bara lät sig användas till ett nytt ändamål. Dansen blev en uppenbarelse av skönhet i kontrast till gatulivet en våning ner. Just kontrasten blev en del av upplevelsen - människorna som passerande nedanför, för nära huset för att se dansarna ovan - blev en del av skådespelet utan att veta om det. Det var tredje gången jag såg de båda dansarna under bomässan och jag kunde förnimma en röd tråd i deras arbete. Det är inget jag kan uttrycka i ord, utan en känsla av igenkännande och trygghet.

Den konstnärliga formen var som gjort för Tensta - jag önskar att det alltid var någon som dansade på taket till tunnelbanan. Tensta är en stadsdel full av liv och spontanitet och denna typ av happening känns helt rätt. Över huvud taget tycks den kulturella delen av bomässan rikta sig mer åt tenstaborna än besökarna utifrån, vilket gör mig glad. Det är tenstabor som går till Piazzan, det är tenstabor som ser Zeyno och det är våra barn som går på marionetteater i parkleken. Jag hoppas att Tenstas kulturliv blommar upp än mer efter mässan, när det kalla hösten kommer och vi verkligen kan behöva mötas genom sång, dans eller teater.