Alla vägar bär till Tensta

Jag såg honom igen! Ni vet, den unge mannen med sitt kurviga sällskap.
Han kom gående mot tunnelbanan i regnet häromdagen när jag var på väg hem.
Vi mötte varandra hastigt och jag hann ta ännu en titt på hans sällskap.

Med ett rött fodral.

Undrar om det finns olika fodral för olika tillfällen.
Ett regnfodral, kanske?

Han höll henne framför sig, med ena armen lagd över hennes kropp.
Bestämt och beskyddande.

Hon rullade framåt i regnet, lutad mot axeln på sin kavaljer.

Tensta centrum är en ganska trist plats. Under det senaste året har det dock fräschats upp en del, med nya golv i butikerna bland annat. Häromdagen upptäckte jag att den ena gången i centrum hade fått sig ett rejält lyft med dessa vackra väggmålningar. Charmiga siluetter och detaljrika blomrankor som slingrar sig upp längs väggen på de tidigare så trista väggarna. Jag skrev till Centrumkompaniet, som äger Tensta centrum, och bad dem berätta mer.

Han berättar att idén ursprungligen kom från Stina Lenneryd, som är dekoratör i centrum. Konstnärerna som har dekorerat väggarna heter Annika Hedenberg och Marie Leijerstam.

Igår var det julmarknad på Livstycket och eftersom jag hade lite bråttom glömde jag kameran hemma. Hade jag haft den med mig hade jag tagit följande bilder:

En bild över hela lokalen och myllret av människor som rör sig kring de stora tryckborden där textilierna ligger uppdukade - det är medelålders tanter med tjusiga frisyrer, kvinnor i sjal som berättar om trycken, flickor som förtjust väljer ut julklappar till släktingar och där i vimlet någonstans skymtar även en och annan man.

I en annan bild försöker jag fånga några av de produkter som finns till försäljning, kanske det lilla förklädet till barn i vaxat tyg med rött och gult i effektfull kontrast, kanske Livstyckets egen kokbok, kanske tygrullarna som ligger uppradade på ett bord, kanske mattorna som drar blickarna till sig...

Det uppdukade fikabordet är definitivt med på en bild, med sina saffransgula bröd, muggar med godis och en massa annat gott. Och så bordet med turkiska läckerheter såklart!

Jag hade lite svårt att välja vad jag skulle köpa, men det blev till slut en väska till mig själv och en bricka i present. Brickan kunde jag fotografera i sitt nya hem, se här:



Psst... Samarbetet mellan Livstycket och Svenskt Tenn verkar ha tagit fart - det blir en utställning hos Svenskt Tenn i början av nästa år. Det blir även vårmarknad på Livstycket  för den som missade denna gång. Återkommer med datum!

Psst igen... om du inte har sett Livstyckets tyger tidigare tycker jag att du ska titta in hos Flitiga myran som fotograferade under bomässan i somras, både i Livstyckets lokaler och visningslägenheten!

Piazza Taxingeplan, augusti 2006

Inför bomässan i Tensta  målades, städades och putsades det veckor i förväg. Det var ingen falsk idyll som visade upp, utan mer som ett välstädat hem inför en fest. Att det mesta som visades upp under mässan skulle återgå till det normala så fort den var över var givet. Det var uppenbart att vi inte skulle ha bussar i skytteltrafik upp till radhusen i Hjulsta, eller rosa sammetsband som visade lämpliga vägar att gå, eller guidade visningar för nyfikna förortsturister. Dock tycktes några förändringar vara tänkta att bli permanenta. Naturligtvis de ombyggda och nybyggda husen, men även den omvandling som gjordes av Taxingeplan.

Tor Lindstrand, arkitekt med huvudansvaret för projektet, beskriver den bakomliggande idén:

- Vår tanke var helt enkelt: vem kan föreslå förändring? Hur mycket måste arkitektur kosta – 100 miljoner eller räcker det med 500 kronor?

Med detta som utgångspunkt arbetade man sedan fram den lösning som förverkligades. För att hålla kostnaderna nere användes befintliga lösningar från den offentliga miljön. Man skapade kontakt mellan det nedre gatuplanet och det övre planet vid Tensta centrum med hjälp av en läktartrappa. På så vis kunde man förändra rörelsemönster och skapa genvägar mellan p-hus, busshållplats och centrum. Vidare ställde man sig frågor om hur ett torg kan definieras och vad som kännetecknar en offentlig plats där folk vill vara. Rent praktiskt skapades förändringen genom ett mönster på torgytan, med färdiga vägmarkeringar som bas. Läktartrappan sattes upp och torget fylldes med plaststolar och gräsbevuxna bord – och viktigast av allt: människor.

Piazzan var en samlingspunkt under bomässa med invigning, scenframträdanden och helt vanligt häng. Vi tenstabor gick dit, träffade folk och trivdes i solen. Att platsen bara några veckor tidigare hade varit en ogästvänlig vändplan kunde man knappt tro. Här möttes unga och gamla, svenskar av alla sorter, innerstad och förort.

Sedan dess har jag försökt reda ut vad som hände. Varför fick vi inte någon permanent förändring? Konsthallen och Konst 2, som driver den, har fortfarande ambitionen att skapa en varaktig förändring:

- Vi skulle vilja att torget var ”programmerat” med olika framträdanden och aktiviteter året om. Det behöver inte vara så stora saker som händer hela tiden, det viktiga är att det händer något. Efter ett tag tror vi att det kommer att genera nya initiativ och att även andra personer än de som nu är aktiva i stadsdelen också förstår att de kan använda platsen och Tensta.

- Det är många som varit mycket positiva till läktaren och den öppning som den gav Taxingeplan. Därför kommer denna fråga att diskuteras vidare med berörda fackförvaltningar och aktörer. Gabriel Marawgeh kan inte svara på om läktartrappan kommer att bli permanent.

- Att få till stånd en permanent läktartrappa är en målsättning som vi jobbar mot. Det var ett lyckat koncept under boutställningen och den bör därför permanentas. Det gäller att hitta finansiering för detta.

Nu återstår alltså bara att vänta och se hur lång tid det tar att enas om en liten trappa som öppnar upp nya möjligheter.


Piazza Taxingeplan, oktober 2006

Idag var en riktig toppendag för barnen här i Tensta, trots det trista vädret. Min vän Linn kom på besök med sin son, som är jämngammal med min dotter. Efter en snabb lunch promenerade vi bort till Spånga By där det var en massa aktiviteter på gång. Häst och vagn, ansiktsmålning och en trollkarl lockade många barn och föräldrar till parkleken med sin 4H-gård. Våra knattar nöjde sig dock med klätterställningarna ett bra tag, innan de gick över till att måla med vattenfärg på ett jättelika papper som satt uppe på en husgavel. Vilken lycka för våra små konstnärer - ett så stort papper skulle inte ens få plats hemma hos oss! Med färg både i ansiktet och på kläderna gick vi vidare. 

 

På biblioteket väntade nämligen någon som visade sig vara minst lika roligt. Dramapedagog Agneta Malmén-Danielsson hade kommit till biblioteket för att berätta "Sagan om pannkakan". Det hela kallas för dramalek, vilket betydde att Agneta lockade in barnen i sagan med hjälp av handdockor, sånger, rörelser och en fantastisk berättarröst. Till och med min ettåriga son försökte göra rörelserna med händerna och snurrade förtjust runt, runt precis som pannkakan.

Resultatet blev en oemotståndligt charmig berättelse som lockade både barnen och föräldrarna att delta. Som vuxen är det lätt att uppfatta att det är ett lyckat pedagogiskt sätt att berätta en historia, men jag tror att barnen bara hade väldigt roligt.

Agneta driver Teater Tummeliten och hon kommer tillbaka till Tensta bibliotek två gånger under hösten. Detta vill man verkligen inte missa.

Den 14 oktober klockan 15.00 framför hon pjäsen ”Vanten” och den 18 november samma tid bjuds barnen på ”Bockarna Bruse”.

Platser bokas tidigast en vecka före programmen. Mer info här.