Alla vägar bär till Tensta

Ett av årets första inlägg handlade om att Tensta äntligen skulle få en bank, efter många års väntan. Nu har den öppnat och det verkar vara fullt ös inne på kontoret, särskilt runt löning. Ännu har jag inte haft anledning att besöka Nordea i Tensta centrum, men det känns bra att de finns där.

Under året har Tensta blivit ett etablerat begrepp inom musikvärlden , tack vare Adam. Han verkar vara en kille med hjärtat på rätt ställe som syns i allehanda sammanhang. Nyligen såg jag honom prata om spöken i ett UR-program.

Det omtalade Järvalyftet har introducerats, diskuterats och kritiserats. Vad man än tycker om planerna går det inte att förneka att många bra saker har kommit ur det. I Tensta både ett community center och en arkitekturskola.

Nalin Pekgul har dragit folk till Tensta centrum där hon ihärdigt står och väntar på att sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt ska komma hit och prata om Vårdval Stockholm och dess konsekvenser för vården i Tensta. Än så länge har ingen Filippa setts till, vad jag vet...

Djursholmskillen Pontus Herin skrev en bok om sin tid i Tensta som uppmärksammades en hel del i media. När han kom till Kulturcaféet drog han rekordmycket folk. Här på bloggen listade han sina favoriter i Tensta.  Herin själv har dock flyttat vidare till en villa i Vallentuna.

Äntligen har vi fått ett riktigt bra ställe att äta på i Tensta. Sedan Chili Masala öppnade för drygt en månad sedan har jag ätit där flera gånger. Lika gott varje gång! Det verkar som om fler tycker det. Jag hoppas det går riktigt bra med affärerna, för restaurangen behövs. Det är nog en av de få saker som kan locka folk utifrån till Tensta.

Äntligen kan man även säga om trappan som är tänkt att förbinda Taxingeplan med Tenstagången, som nu äntligen verkar vara på väg att bli verklighet. Fortsättning följer.

Personligen är jag dock mest glad över att skriften "40 år i Tensta - förortens nybyggare berättar" som jag gjorde tillsammans med Olga Magnusson blev verklighet. Vi har fått fin respons och jag ser fram emot att arbeta vidare med materialet under 2009.

Med tanke på hur mycket bra som har hänt under 2008 tror jag att det kommer att ske minst lika mycket under 2009. Bloggåret 2008 var ganska lugnt för min del, men nu är det full fart framåt. Mot 2009! Jag hoppas du hänger med!

Hans röst är lugn och trevlig. Vi pratar om det han sade i radio (se föregående inlägg) . Om situationen i Tensta. Om brottslighet och framtidshopp. 

Johhny Lindh har jobbat här sedan 1976. Han säger att alla varje generation ungdomar har sitt uttryckssätt. På 60- och 70-talen var det raggare. Nu ser det annorlunda ut. Här i Tensta är "normen för det svenska samhället lite förskjuten". Att planka i tunnelbanan eller att bråka på skolgården är normalt, i alla fall enligt socialtjänsten som inte  ingriper i dessa fall.

I Tensta finns idag flera grupperingar av ungdomar i olika åldrar som ägnar sig åt skadegörelse och brottslighet. Några av dem har problem med missbruk. De kommer ofta från familjer som inte fungerar. De vill synas.

Men det finns även en annan, mycket större grupp ungdomar i Tensta. De som har bestämt sig för att lyckas, som med en stark drivklart klarar sig bra i skolan och går vidare till högre studier. Riktiga förebilder. De syns inte.

Vi pratar om den 22 december. Vad var det egentligen som hände? Johnny Lindh kallar det ett "regelrätt bakhåll". Ungdomarna hade satt eld på papperskorgar och bildäck för att locka dit polis och brandkår, som möttes av stenkastning och Molotov-cocktails.

Johnny Lindh berättar att brandmännen hade varit i Tensta tidigare samma dag för att släcka en lägenhetsbrand. De hade räddat människor, var nöjda med sin insats. Hjältar kanske någon skulle kalla dem. De blir välkomnade tillbaka med stenkastning. Varför? Varför är det samhällsinrättningar som räddningstjänst och kollektivtrafik som attackeras? 

Sedan den 22 december har ungdomar omhändertagits. Polisen har arbetat tillsammans med socialtjänsten. Det har lugnat ner sig igen. Men Johnny Lindh säger, att de enda som kan ändra Tensta är tenstaborna själva.

Han säger också att han tycker sig se en framtidstro i människor i Tensta. Och det finns vissa tendenser som visar en positiv utveckling när det gäller brottslighet. Narkotikahandeln sker till exempel inte lika öppet som tidigare.

Mot slutet av vårt samtal säger Johnny Lindh att jag kan gå ut och nattvandra för att själv prata med ungdomarna. Jag hör mig själv komma med undanflykter.

"Jag har småbarn..." försöker jag.

"Ta med dig vagnen!" säger polischefen.

Också på Radio Stockholm talar man idag om vikten av att folk är ute på kvällarna. Nabil Kadra, föreståndare på Blå Huset, förespråkar en mer informell form av nattvandring, där vänner och grannar tar en liten promenad tillsammans på kvällen.

Egentligen finns inga undanflykter.

Ska vi ta en promenad ikväll?

Sveriges television har valt att förlägga två av höstens serier till Stockholmsförorter. Trots att ingen av dem utspelar sig i Tensta kan jag låta bli att skriva några rader om dem.

Den första serien heter Åkalla, en ordlek med namnet på den verkliga förorten Akalla och verbet åkalla. (Om du inte har hört talas om den tycker jag att du ska hoppa över detta stycke och nästa för att sedan glömma att jag nämnde den. Serien får mig nämligen att vilja åkalla tv-gudarna och be dem trolla bort varje spår av den, utom möjligen skådespelarna.) Handlingen kretsar kring en familj från Iran eller Irak (total förvirring, har någon i produktionen öppnat en kartbok?) som nyligen har kommit till Sverige som flyktingar. De flyttar in i samma hus som några släktingar som redan har bott i Sverige i flera år. Samtliga släktingar, inklusive de nykomna, talar svenska. Och det enda de pratar om är muslimska friskolor, familjens heder och dylikt. Realistiska scener blandas upp med drömsekvenser. Dialogen är bitvis riktigt styltig - kanske försöker man skapa någon typ av effekt, jag vet bara inte vilken. Det är helt enkelt inte bra.

Skälet att jag över huvud taget bemödade mig att se den var Johan Cronemans totala sågning i DN häromdagen. Kunde det verkligen vara så illa? tänkte jag.  Svaret är ja, det kunde det. Åsa Lantz manus är fruktansvärt fördomsfullt och rent av korkat. Som tittare lyckas jag aldrig begripa vad budskapet är. Vad vill serien förmedla? Allt känns mest som ett försök att ta sig an ett "aktuellt ämne" på ett "nyskapande sätt". Problemet är att människorna som har gjort serien har glömt det mest grundläggande: att de människor som skall porträtteras är just människor. Alltså: komplexa, tänkande varelser, med en identitet som rymmer mer än innehållet i termer som "invandrare", "flykting" eller "muslim". Det enda som händer är att stereotypa föreställningar reproduceras, att människor förvandlas till endimensionella karikatyrer och att jag vill stänga av tv:n. Jag kommer inte att sätta på den ikväll klockan 21.15 för att se andra delen.

En serie som lyckas med allt det Åkalla misslyckas med är Habib, som bygger på Douglas Foleys böcker om den unge killen i Alby. Här är människor just människor, Habib är Habib och han grubblar på livets mening.  Precis som i Åkalla blandas verkligheten upp med fantasier och drömmar, men i fallet Habib görs det på ett fullkomligt begripligt sätt. Vem som helst som har växt upp och haft en och annan existentiell fundering känner igen sig i Habibs skenande fantasi, som skildras med både humor och djupt allvar. Och viktigast av allt: trovärdighet. Trots att Habib riktar sig till barn och ungdomar tycker jag att den har oändligt mycket mer att erbjuda än Åkalla. Så slå dig ner i tv-soffan lördagar klockan 19 och lär känna Habib i Alby. Jag lovar att du kommer att gilla honom!


Läs mer:
Åkalla
Habib

Tidigare inlägg:
Barnböcker som speglar verkligheten

På onsdag delas årets Nobelpris ut i Stockholm. Följande dag kommer medicinpristagaren Harald zur Hausen till Tensta för att träffa gymnasieungdomar. Tensta gymnasium satsar på naturvetenskapen och samarbetar bland annat med Karolinska Institutet.
- En fantastisk ära för oss och en alldeles speciell händelse för eleverna att få möta en forskare som för 35 år sedan gjorde upptäckter som elever i dag undervisas om och som belönas med ett nobelpris, säger rektor Inger Nyrell.

Läs mer:
Pressmeddelandet
Tensta gymnasium

Tidigare inlägg:
Tensta gymnasium
Tensta gymnasium belönas för sin pedagogik