Alla vägar bär till Tensta

Man kan närma sig en plats på olika sätt. Alla har vi olika erfarenheter och kunskaper, vilket påverkar vad vi ser och uppfattar i vår omgivning. De flesta som närmar sig Tensta gör det troligtvis med några förutfattade meningar. Man kan också göra det utifrån olika specialintressen - en arkitekt ser något annat än en socialarbetare, en konstnär ser inte samma sak som en ekonom.



Jag hade också förutfattade meningar när jag kom till Tensta. Men de blockerade aldrig mina intryck, de hindrade mig inte att uppleva skönhet och magi även här. Därför började jag ganska snart förälska mig i stadsdelen. Under mina många promenader med barnvagn såg jag människor, gårdar och hus som väckte mitt intresse. Det var inspirerande, gav min kreativitet ny kraft.

Just nu läser jag en bok om Tensta som jag har nämnt tidigare: "Världens bästa land. Berättelser från Tensta, en svensk förort" av Anders Sundelin. Det är egentligen inte en bok om Tensta, utan om några av de människor som befolkar platsen. Men Tensta utgör ändå bakgrunden till alla deras berättelser. Det är intressant att notera hur Anders Sundelin uppfattar miljön i Tensta. Han skriver bland annat:

"Huskropparna var näst intill identiska. De flesta hade begränsats till tre eller sex våningar; alla med platta tak, infällda balkonger och små fönsterrutor i regelbundna rader längst släta, händelsefattiga fasader. Husen var alla av betong, målade i färger som sträckte sig från vitt över gult bort mot rött och brunt, men färgerna var matta, dämpade, märkligt osynliga."

"Ordning var ett ord som dök upp.
Tomhet var ett annat.
Här var allting lika, såg allting likadant ut."

Vidare skriver han:

"Byggnaderna jag passerade bjöd knappast på några överraskningar; de såg likadana ut vid alla tider på dygnet, året om. Därvidlag fanns ingenting att nyfiket studera, inget att upptäcka."

Han avslutar kapitlet med att konstatera att tenstaborna inte har satt några spår i omgivninge. "Här fanns hus, inga hem."



Låt oss nu jämföra denna beskrivning med en annan, hämtad ur Stadsmuseets skrift om museielägenheten på Kämpingebacken 13.

"I Tensta finns ett tjugotal bostadsområden med sinsemellan ganska olika arkitektonisk karaktär. Den förhållandevis stora variationen mellan områdena beror på att så pass många byggherrar och arkitekter var inblandade i utbyggnaden."

Vidare beskrivs de höga HSB-husen i norra Tensta på detta vis:

"Byggnaderna är mycket enhetliga, med ljusa fasadfärger, kubiska volymer och platta tak. Fasaderna är indelade i krattade och släta partier. Betongelementens fogar bildar ett rutmönster. De rytmiskt placerade fönstren ligger helt i liv med fasaderna och som en kontrast till detta är entréerna djupt indragna. Husens sparsmakade utformning gör detaljerna desto viktigare för intrycket."

Det är samma område som de båda texterna beskriver, ändå ges läsaren helt olika bilder av miljön. För min del är det uppenbart att skönheten ligger i betraktarens öga. Den som inte vill se liv och rörelse i Tensta kommer heller aldrig att göra det, men den som är öppen för att se skönheten i det lilla kommer ofta att finna den i Tensta. Det som inte är lika vackert behöver man ägna mindre tanke. Det finns till exempel ganska många ställen i innerstan som är riktigt fula, men det tycks inte väcka lika starka känslor av tristess hos besökaren.




(Bilderna i detta inlägg är ett litet urval av de tusentals foton jag har tagit under mina promenader i Tensta. De är tänkta som en replik på Sundelins påståenden om husen i Tensta. I övrigt är hans bok en angelägen och välskriven skildring, som jag kommer att skriva mer om.)

Foto: KistaChic

KistaChic som bloggar om grannförorten Kista var ute och flög härom veckan. Hon spanade givetvis mest över Kista, men fick sig även en glimt av Tensta. Här ser ni en av hennes bilder som hon generöst delar med sig av till Alla vägar bär till Tensta. Kanske kan någon läsaren skymta sitt eget hus, skola eller arbetsplats?

Jag tackar både för bilden och inbjudan till flygningen. Tyvärr kunde jag inte hänga med på flygfärden, men jag hoppas komma upp i luften någon gång framöver och ta en titt på Tensta ur ett nytt perspektiv. Tills dess får jag drömma om att ha vingar...

För alla som har undrat vad som hände med blommorna som planterades av "Tensta Green Guerilla" i slutet av förra året kan jag nu presentera ett par bilder på resultatet. Runtom i stadsdelen har det under våren blommat längst genvägar och stigar. Tulpaner och andra lökväxter visar vägen. Tyvärr har det blivit nedtrampat vi på vissa håll, men visst är det en kul idé? Jag får lust att ansluta mig till gerillarörelsen i höst och plantera lite fler lökar.

Tack till Tor som delade med sig av bilderna. Se fler här.

Tidgare inlägg om projektet:
Vad är det som händer?
Lekfulla visioner om Tensta
Blomstrande genvägar
Premiär för mosaikvägg och blomstergerilla

Vad kommer att hända med husen i Tensta i framtiden, de flesta byggda under miljonprogrammet? Kommer de att tömmas på invånare för att så småningom rivas, som dessa hus i Laxå fotograferade av Jan Jörnmark på hans sida om övergivna platser? Det finns de som förespråkar rivning, men jag tror inte på det. Livet i stadsdelen är för vitalt för det. Men att förändringar kommer att ske, kanske är nödvändiga, det håller nog de flesta med om.


Foto: Jan Jörnmark / Övergivna platser

För framtidens Tensta finns en rad olika visioner. Några av dem presenterades i samband med bomässan i boken "Tensta utanför mitt fönster". I en av artiklarna beskrivs en grupp utländska experter i stadsplanering och deras slutsatser om Tenstas öde. Man pekar på olika möjligheter. En av dem skulle vara att skapa en "EthniCity" där mångfalden blir en resurs och potential. Andra talar om att radikalt förändra gatunätet i stadsdelen och därmed trafikflödet, för att skapa en mer levande miljö där bilar och gående möts. Genom att knyta samman gatunäten i flera stadsdelar skulle man minska avstånden mellan människor. Några talar även om att göra Järvafältet mer tillgängligt genom att anlägga vägar. Tänk Central Park, brukar de säga.

Andra menar att de hus som byggdes under miljonprogrammet inte har någon framtid, i alla fall inte som bostäder. Mikael Askergren argumenterar i en artikel för att de monumentala byggnaderna i framtiden kommer att göra sig bäst som turistmål. "Det går inte att bo i miljonprogrammets områden, men det går att betrakta dem som konstverk" skriver han och kommenterar senare att det är precis vad som skett i Stadsmuseets museilägenhet i Tensta. Visserligen kändes det som att bo på en turistort under boutställningen förra sommaren, med guidade turer som kom förbi på gården, men Tensta är i allra högsta grad en plats värdig att bo på. Här rivs i alla fall ingenting för tillfället - här vittnar monumentala byggkranar om att det byggs nytt.

 

Bomässan 2006: Guidade visningar och byggkranar

Det finns även några som vågar tänka på Tensta som potentiellt attraktivt. I "Tensta utanför mitt fönster" skriver Peter Dobers om amerikansk forskning som pekar på att tillväxt genereras av kreativa människor. Den så kallade kreativa klassen ställer särskilda krav på sina bostadsområden. De vill inte bo i trista villaförorter, utan söker tolerans och en bohemisk känsla. I dessa dynamiska miljöer rör sig "konstnärer, poeter, designers, musiker, reklamfolk och filmare fritt och låter kreativiteten flöda". Detta är den vision som jag känner igen mig mest i. Av de människor jag har lärt känna i Tensta är de flesta kreativa och har valt att gå sina egna vägar. Att bo i Tensta är kanske en del av deras ställningstagandet, att inte vilja vara del av det likriktade konsumtionssamhället och springa runt i ekorrhjulet tillsammans med alla andra. Här råder helt enkelt en annan stämning. Här finns större möjligheter att skapa sig en tillvaro utifrån sina egna värderingar.

 
Jag tror att Tensta, tillsammans med några andra av Stockholms förorter, kommer att bli attraktiva på ett nytt sätt i framtiden. Staden kommer att omdefinieras. Om det händer inom fem eller tjugo år är svårt att säga. Livsstilen här kommer att framstå som ett hållbart alternativ, där andra värden sätt i fokus än i innerstaden eller villaförorten. När internationella rörelser som går ut på att sakta ner, ta hand om naturen och konsumera mindre växer sig starkare kommer fler människor att avstå från att köpa tvåor i innerstaden för miljontals kronor och sikta på något annat. Somliga kommer att finna vad de söker i Tensta. 

Förortsliv: avkopplande fika, närproducerat mjöl och djur på 4H-gård. 

Länkar:
Övergivna platser - Miljonprogrammet av  Jan Jörnmark
Wikipedia om miljonprogrammet

Så här såg det ut utanför Tenstakyrkan på förmiddagen. I kyrkan samsas fyra församlingar, tror jag. Det gäller att planera väl för att alla ska rymmas under en stor högtid som påsken. 
 
I centrum var det lugnt. En man satt och spelade dragspel utanför Vivo och fick småpengar av förbipasserande. Farbröder satt som vanligt på bänkarna utanför Livstycket och barnen jagade duvorna. Fruktförsäljarna hade tagit ledigt.



Radhusen på Järingegränd står inte helt tomma. Har har någon bevisligen flyttat in och gjort påskfint i trädgården.

Under veckan som kommer är det påsklov för skolbarnen. På stadsdelens hemsida finns en sammanställning över aktiviteter i Spånga-Tensta.

Hannele skrev ett inlägg om olika second hand-butiker på Hisingen nyligen. "Synd att vi inte har sånt i Tensta" tänkte jag då. Men det har vi ju!

På Tenstagången 4 ligger den lilla butiken "I andra hand". Den drivs av Pingstmissionen och är enligt en lapp i fönstret öppen två dagar i veckan: tisdagar och torsdagar mellan klockan 13 och 17. Men idag är det ju måndag och följande bilder tog jag på eftermiddagen.



En vacker vårdag som idag ställer man naturligtvis ut en massa varor utanför butiken. Jag undrar om den jordgubbsmönstrade solsängen blev såld...



Tavlorna fyller en hel vägg.



I fönstret hänger små broderade dukar bredvid prinsessklänningar. Husgeråd finns det gott om, bland annat gamla hederliga matlådor.

Utöver den här butiken har vi även återkommende loppmarknader då och då. Jag har sett att det är ett par på gång i april. Mer info om det senare.

Igår när jag gick förbi Spånga kyrka fick jag syn på detta. Högt upp i ett träd arbetade en man. Med hjälp av linor och en motorsåg sågade han ner stammen bit för bit. På marken nedanför stod en annan man och tog hand om de tunga stockarna som föll. En tredje körde iväg dem med hjälp av en liten traktor.

Den här typen av trädfällning, som tydligen kallas sektionsfällning, används när man vill vara försiktig och inte skada närliggande hus, eller i detta fallet även gravar. Yrkesgruppen som är specialiserade på arbetet kallas arborister, eller trädvårdare. Arboristerna är fortfarande få i Sverige, men jag tycker att det är fascinerande att de finns. Tänk att det finns människor som har specialiserat sig på att ta hand om träd - som hänger och klättrar högt upp i den kalla vinterkylan.

Jag vet inte hur mycket av träden som fälldes. Jag hoppas att de stora och ståtliga träden till vänster på bilden fick stå kvar i alla fall!

Så här såg det ut på gatan utanför kyrkogården:

Bilder från Järva matmarknad / Orientlivs.

För ett par dagar sedan fick den som handlade för 400 kronor 50 % rabatt.

Nu betalar alla halva priset på allt. Eller i alla fall nästan allt.

Hyllorna börjar gapa riktigt tomma därinne, snart är det väl dags för Lidl att ta över - om allt går som planerat.