Soligt välkomnande av nya poliser
Länspolismästare Carin Götblad i samspråk med blivande poliser?
Poliser, poliser, överallt poliser...
Carin Götblad presenterar Tenstas nya poliser - ett stiligt gäng.
Att odla grönsaker och framtidstro
Igår hördes brandbilar i Tensta. Det var tydligen Enbacksskolan som hade drabbats av en mindre brand. Peronalen släckte den på egen hand och ingen kom till skada. Lär mer i Aftonbladet.
Ungdomar på Järvafältet ser dystert på framtiden, i alla fall om man ska tro den undersökning som City skriver om. Tidningen väger dock upp bilden av utanförskap och hopplöshet genom att intervjua några ungdomar i Hjulsta som inte känner igen sig i att deras område skulle vara fyllt av problem.
Undersökningen har genomförts av en irakisk-svensk förening som heter Al-Rafden. Det går att läsa mer om undersökningen på deras hemsida. Det är säkert ett bra initiativ, men det är nog på sin plats att inte an kritisk hållning till undersökningens genomförande. Som man frågar får man svar...
Ett reportage om koloniodlingar i Stockholm visades i fredagens ABC, där man bland annat besökte Lilla Rinkeby och Hjulsta koloniföreningar. En man i Hjulsta menade att man "inte bara odlar grönsaker, utan också kontakter" genom att ha en kolonilott. En kvinna som odlade i Rinkeby tyckte att det vara bra att komma ut, särkilt för hennes tre barn som samtidigt lärde sig mer om naturen. Ett trevligt reportage som visade på likheter mellan innerstad och förort, violinist och hemspråkslärare.
Carin Götblad inviger poliskontor i Tensta
Idag klockan 15.00 invigs det nya poliskontoret i Tensta. Länspolismästare Carin Götblad leder invigningen, som är öppen både för media och allmänheten. Vid invigningen deltar även Pär Andersson, polismästare i Västerorts polismästardistrikt, Ann-Katrin Åslund, stadsdelsnämndens ordförande samt polispersonal som ska arbeta vid poliskontoret.
Kontoret ligger i Tensta Träff och lokalerna kommer att delas med stadsdelens fältassistenter. Tanken är att poliserna ska vara ute mycket - skapa kontakter, bygga förtroende och förebygga brott.
Jag tycker redan att polisens närvaro i Tensta har ökat, vilket är välkommet. Undrar om den bloggande poliskonstapeln kommer att vara där..?
Fem dagar framåt
Några tips för er som bor i Tensta eller är sugna på ett besök.
Idag 25 april: Odla i Tensta
Inspiration och information om odling på balkong och kolonilott med Barbro Ntandou och Britta Gussander. Kulturkaféet i Tensta träff, klockan 18.30. Mer info här.
Imorgon 26 april: Vårmarknad i Gullingeparken
Kom och lyssna på körer och fynda hantverk, smycken, second hand, kaffe, korv och mycket mera! Ett samarbete mellan Lyktans vänner, Tenstakyrkan, Praist, Centrumkompaniet och Företegarföreningen i Tensta centrum.
På fredag 27 april: Städdag i stadsdelen
Kanske inget nöje, men om man ändå är ute är det inte så jobbigt att plocka lite skräp. Alla som bor i Tensta uppmanas av Stadsdelsförvaltningen att plocka upp kring sin egen gård. Här hos mig hade vi städdag i föreningen förra veckan, så det är redan gjort.
På lördag 28 april: Familjedag i Tensta centrum
Clownerna Mimi & Busan underhåller kl. 12-15, vårmarknaden i Gullingeparken fortsätter och Vi-butiken bjuder på provsmakning och matlagningstips med mat från olika länder.
I Tensta konsthall öppnar en ny utställning/programserie. Öppet kl 12-17 med performance av Michael Portnoy klockan 15.00. Samtidigt lanseras kollektion 2.07 på Dark Rainbow Shop. Läs mer på konsthallens hemsida.
På söndag 29 april: Bra dag att vila eller varför inte ta en långpromenad på Järvafältet?
Valborg 30 april: Valborg på Eggeby gård
Firandet börjar kl. 18 och brasan tänds kl. 20. Passa även på att se Markku Huovilas utställning i Teaterladan. Öppet 14-18 den 30 april och 14-17 den 1 maj. Här är hans vackra inbjudan:
Religiösa lärare, bra arbetsmiljö och de vackraste tyger
Att det skrivs om Tensta i tidningar är inget ovanligt. Men det är inte alltid man hittar originella infallsvinklar. Jag har dock snubblat över en hel bunt de senaste dagarna.
Under vinjetten "Min bästa lärare" berättar Nisti Stêrk i tidningen Skolvärlden om två lärare hon hade på Gulligeskolan i Tensta. En av dem var Gudrun, som var väldigt religiös. "Mina föräldrar gillade Gudrun, men en gång blev det lite problem. Det var när Gudrun hade talat om vad man kunde få cancer av." Läs hela artikeln
Du & Jobbet rapporterar från prisutdelningen av Stora Arbetsmiljöpriset 2007. Andra pris i klassen offentlig sektor gick till Vaktmästeri och städ på Spånga-Tensta stadsdelsförvaltning. Enhetschef Marcello Alba är "jublande glad". Enligt tidningen ser han priset "som ett erkännande för deras arbete med att ordna en bra arbetsmiljö med hjälp av mångfald - flera olika nationaliteter är representerade på arbetsplatsen. De tar också emot människor som ska rehabiliteras från andra områden. Den goda stämningen gör att många kan återgå i arbetslivet." Läs hela artikeln
Livstycket uppmärksammas ofta i media. Nu senast i Lo-tidningen, där bland annat grundaren Birgitta Notlöf intervjuas. "Just nu håller vi på med ett tältprojekt som vi kallar Peace begins with you and me" säger hon. I november kommer projektet att resultara i en utställning i Kungsträdgården i Stockholm. Läs hela artikeln
Slutligen är Tensta ett av Pia Johanssons bästa Stockholmstips, tillsammans med Monteliusvägen på Södermalm, Rosendals trädgård och Slottet. Om Tensta säger Pia Johansson: "Jag tar gärna tunnelbanan ut till Tensta, jag gillar atmosfären där. Man kan köpa grönsaker på torget som inte finns någon annanstans. Livstycket, invandrarkvinnornas lokal där de trycker, väver och samarbetar över gränserna missar jag aldrig. Där kan man inhandla de vackraste tyger." Läs hela artikeln
Tipsa gärna om annat som rör Tensta. Jag har skaffat mejladress till bloggen:
tenstabloggen(at)gmail.com
EthniCity eller betongruiner - Tensta i framtiden
Foto: Jan Jörnmark / Övergivna platser
För framtidens Tensta finns en rad olika visioner. Några av dem presenterades i samband med bomässan i boken "Tensta utanför mitt fönster". I en av artiklarna beskrivs en grupp utländska experter i stadsplanering och deras slutsatser om Tenstas öde. Man pekar på olika möjligheter. En av dem skulle vara att skapa en "EthniCity" där mångfalden blir en resurs och potential. Andra talar om att radikalt förändra gatunätet i stadsdelen och därmed trafikflödet, för att skapa en mer levande miljö där bilar och gående möts. Genom att knyta samman gatunäten i flera stadsdelar skulle man minska avstånden mellan människor. Några talar även om att göra Järvafältet mer tillgängligt genom att anlägga vägar. Tänk Central Park, brukar de säga.
Andra menar att de hus som byggdes under miljonprogrammet inte har någon framtid, i alla fall inte som bostäder. Mikael Askergren argumenterar i en artikel för att de monumentala byggnaderna i framtiden kommer att göra sig bäst som turistmål. "Det går inte att bo i miljonprogrammets områden, men det går att betrakta dem som konstverk" skriver han och kommenterar senare att det är precis vad som skett i Stadsmuseets museilägenhet i Tensta. Visserligen kändes det som att bo på en turistort under boutställningen förra sommaren, med guidade turer som kom förbi på gården, men Tensta är i allra högsta grad en plats värdig att bo på. Här rivs i alla fall ingenting för tillfället - här vittnar monumentala byggkranar om att det byggs nytt.
Bomässan 2006: Guidade visningar och byggkranar
Det finns även några som vågar tänka på Tensta som potentiellt attraktivt. I "Tensta utanför mitt fönster" skriver Peter Dobers om amerikansk forskning som pekar på att tillväxt genereras av kreativa människor. Den så kallade kreativa klassen ställer särskilda krav på sina bostadsområden. De vill inte bo i trista villaförorter, utan söker tolerans och en bohemisk känsla. I dessa dynamiska miljöer rör sig "konstnärer, poeter, designers, musiker, reklamfolk och filmare fritt och låter kreativiteten flöda". Detta är den vision som jag känner igen mig mest i. Av de människor jag har lärt känna i Tensta är de flesta kreativa och har valt att gå sina egna vägar. Att bo i Tensta är kanske en del av deras ställningstagandet, att inte vilja vara del av det likriktade konsumtionssamhället och springa runt i ekorrhjulet tillsammans med alla andra. Här råder helt enkelt en annan stämning. Här finns större möjligheter att skapa sig en tillvaro utifrån sina egna värderingar.
Jag tror att Tensta, tillsammans med några andra av Stockholms förorter, kommer att bli attraktiva på ett nytt sätt i framtiden. Staden kommer att omdefinieras. Om det händer inom fem eller tjugo år är svårt att säga. Livsstilen här kommer att framstå som ett hållbart alternativ, där andra värden sätt i fokus än i innerstaden eller villaförorten. När internationella rörelser som går ut på att sakta ner, ta hand om naturen och konsumera mindre växer sig starkare kommer fler människor att avstå från att köpa tvåor i innerstaden för miljontals kronor och sikta på något annat. Somliga kommer att finna vad de söker i Tensta.
Förortsliv: avkopplande fika, närproducerat mjöl och djur på 4H-gård.
Länkar:
Övergivna platser - Miljonprogrammet av Jan Jörnmark
Wikipedia om miljonprogrammet
Temavecka: Utifrånperspektiv
Detta är sista bilden i Nillas Temavecka. Bilderna har under veckan representerat olika perspektiv och jag har naturligtvis tagit bilder på Tensta ur dessa perspektiv. Dagens perspektiv är utifrån och in.
Tidigare bilder var fågelperspektiv, grodperspektiv och inifrånperspektiv.
Med denna bild avslutar jag temaveckan i Tensta-perspektiv. Tack Nilla för denna roliga bildutmaning. Jag ser fram emot nya påhitt!
Temavecka: Inifrånperspektiv
Bilderna ingår i temeveckan med olika perspektiv på bloggen Tankebubblor. I morgon kommer de sista bilderna.
Bolibompa från Hjulsta
Igår tittade jag på Bolibompa med min dotter när vi plötsligt kände igen oss. I en serie barndokumentärer skildras tillvaron på förskolan Månstugen i Hjulsta. Svt skriver på sin hemsida:
"Femåringarna Amina, Aja, Julius, Ali, Mustafa, El-Kasem, Danait, Danait, Laura, Idia, Markos, Markus och Hamoudi går alla i förskoleklassen på Månstugan i Hjulsta nordväst om Stockholm. I sex avsnitt får tittarna följa barnens vardag, som vid första anblicken kan verka tämligen vanlig. Men om man ger sig tid att titta lite närmare, upptäcker man något stort - mitt i allt det vanliga."
Barnen fick i programmet besök av musikpedagogen Mallo Vesterlund, som vi kände igen från invigningen av Matteverkstaden i Tensta bibliotek. Hon tog med gruppen ut på ängen mellan Tensta och Solhöjden och lekte med ett stort tygstycke som liknade en fallskärm. Leken stimulerade barnens sinnen och orden handlade om färg, plats, aktiviteter. Barnen verkade ha väldigt roligt, precis som i matteverkstaden.
Serien om Månstugan består av sex program. Det ska bli roligt att se mer av Mallo Vesterlunds metoder och förskolans verksamhet. För barnen som bor i Hjulsta och Tensta är det säkert roligt att känna igen sig i miljöerna på tv.
Även i UR:s nya program Barnet och orden - om språk i förskolan kommer vi att kunna se ett inslag från Hjulsta. Den 22 april handlar programmet bland annat om förskolan Solstrålen och hur musiken används för att stötta språkinlärningen.
Länkar:
SVT: Förskolan Månstugan
Månstugans hemsida
UR: Om barnet och orden
Mallo Vesterlunds verksamhet
Temavecka: Grodperspektiv
Temavecka: Fågelperspektiv
Idag är det fågelperspektiv som gäller, alltså uppifrån och ner. Vanligtvis brukar jag vara lite försiktig att publicera bilder på människor jag inte känner och som kanske inte skulle uppskatta det. Men uppifrån är det lite svårare att identifiera någon, därför vågar jag lägga ut dessa bilder idag.
Ett par dagar sedan. Två personer skyndar till tunnelbanan. Man kan undra vart de är på väg... Till jobbet? Ett hemligt möte? Bio?
Idag stod den här mannen nedanför min balkong och borstade bort vinterns grus. Det var verkligen inget slarvjobb han och hans kollegor gjorde. De kom i en bil full av redskap och maskiner och letade fram vartenda gruskorn i området. De vanliga sopkvastarna användes omsogsfullt och metodiskt. En man blåste bort gruset med en maskin han bar på ryggen borta på parkeringen, böjde sig ner för att komma åt gruset som hade gömt sig kring däcken. En tredje använde en lustig maskin för att borsta gräsmattorna. Fascinerande, något sådan har jag aldrig sett tidigare.
Det är roligt att bli utmanad att byta perspektiv. Förhoppningsvis kanske det kan hjälpa oss att se omgivningen med nya ögon. När jag fick syn på de här arbetande killarna blev jag (som alltid) nyfiken på det jag inte vet. Jag undrar till exempel vad maskinerna kallas. Gatublåsare? Grussnurra?
Påskdagen 2007
Så här såg det ut utanför Tenstakyrkan på förmiddagen. I kyrkan samsas fyra församlingar, tror jag. Det gäller att planera väl för att alla ska rymmas under en stor högtid som påsken.
I centrum var det lugnt. En man satt och spelade dragspel utanför Vivo och fick småpengar av förbipasserande. Farbröder satt som vanligt på bänkarna utanför Livstycket och barnen jagade duvorna. Fruktförsäljarna hade tagit ledigt.
Radhusen på Järingegränd står inte helt tomma. Har har någon bevisligen flyttat in och gjort påskfint i trädgården.
Under veckan som kommer är det påsklov för skolbarnen. På stadsdelens hemsida finns en sammanställning över aktiviteter i Spånga-Tensta.
Anders Sundelin har skrivit om "Världens bästa land"
Ikväll kom journalisten och författaren Anders Sundelin till Tensta Träff för att prata om sin nya bok "Världens bästa land. Berättelser från Tensta, en svensk förort."
Av titeln är det lätt att få intrycket att boken handlar om Tensta som plats och samhälle. Men Anders Sundelin är främst är intresserad av människor, närmare bestämt de människor som har flyttat till Sverige från andra länder. Han vill skriva deras berättelser, de som vanligtvis inte kommer till tals.
Intresset kom under ett par besök i Tensta som Anders Sundelin gjorde under arbetet med en annan bok. Han kom i kontakt med en fältassistent och fick följa med på ett par nattvandringar. Anders Sundelin berättar att det som mötte honom på vandringarna var något nytt, som han inte hade läst om tidigare. Det passade inte in i någon av de stereotypa bilderna av Tensta, antingen som ett svart hål av kriminalitet och problem eller som ett multikulturellt paradis. Anders Sundelin tyckte sig se något annat och han menar att den bilden har bekräftats under åren han har arbetet i Tensta.
Nyfikenheten som föddes under nattvandringarna ledde till planer på att skriva en bok. Anders Sundelin skaffade sig ett arbetsrum i Tensta och försökte närma sig människorna. Det visade sig vara svårt. Visserligen beskriver han hur lätt det var att få kontakt med någon av Tenstas "representanter", som han kallar dem som ofta för Tenstas talan (varav många har kommit för att lyssna på honom denna kväll). Men det var inte dem han intresserade sig för, svenskarna som har bott i Tensta i tjugo-trettio år. Han ville lära känna de utlandsfödda, som det heter i officiell statistik.
Jag har tyvärr inte hunnit läsa boken ännu och aktar mig därför för att säga för mycket om innehållet. Diskussionen mellan författarne och publiken vad dock intessant. Det var uppenbart att några av de svenska tenstabor som var där inte kände igen sig i boken, de kände sig exkluderade. "Integration är att mötas", sa någon och satte ord på en sorts frustration som man som svensk i Tensta kan känna ibland. Gång på gång beskrivs Tensta som en plats där invandrare bor. Att det också bor många svenskar här glöms lätt bort. Men faktum är att det finns en massa engagerade, driftiga och kreativa människor - svenskar och invandrare - som bor här och gör massor för sin förort. Problemet verkar ligga i mötet. Jag har själv upplevt hur svårt det kan vara att bjuda hem någon, vars kulturella bakgrund och språk jag inte delar. En representant för kulturlivet i Tensta berättar hur svårt det är att få olika etniska grupper att mötas genom kulturella arrangemang. En mamma berättar för mig att hon bjöd barnens kompisar på barnkalas, men ingen kom. Så vad gör man? Viljan finns, men det räcker inte.
Anders Sundelin har faktiskt lyckats med det närmande som andra har försökt åstadkomma. Boken är hans personliga sätt att beskriva vad han såg och hörde. Det är en verklighet och den är sann i sig, även om vi som läser den kanske har andra sanningar att relatera den till.
Det är uppenbart att vi som bor här i Tensta - representanter eller inte - gärna vill läsa och prata om vår lilla plats på jorden. Därför behövs det fler skildringar av fler författare och skribenter.
Jag känner mig själv aningen skeptisk inför Anders Sundelins bok, på grund av det som jag just har beskrivit. Det är lätt att välja bort sådant som inte passar in i den egna bilden. Som bloggare är min ambition att ge en motbild till "det svarta hålet", vilket gör att jag lätt hamnar i fällan att skriva överdrivet positivt om Tensta. Men jag tror att det måste få vara så ibland, samtidigt som vi inte får blunda för den verklighet som andra människor lever i.
Lilian Larsell från ABF summerade sin läsupplevelse genom att konstatera, att de beslut många av oss fattar i våra liv framstår som ganska små i jämförelse med de liv som skildras i boken. Kanske är det den insikten som behövs för att vi ska finna sätt att mötas. För vem orkar gå på kalas och kulturarrangemang när hela tillvaron rasar samman?
Boken ges ut av Leopard förlag.
Beställ den hos Bokus.
Koll på förorten!
Läs nya numret av Slummer, om du vill ha koll på vad som händer i Stockholms förorter.
Bland retursmycken och torkad mango
Bakom den här dörren på Dyvingegränd 12 i Tensta ligger Annas Affär. Jag var där förra veckan och togs emot av Annas hjälpsamma dotter Emma, som berättade att affären har funnits sedan i höstas. Till försäljning finns rättvisemärkta och ekologiska presentartiklar tillsammans med Annas eget hantverk och Emmas dikter. Det känns som ett kärt familjeprojekt och jag blir glad bara av att komma in i den lilla källarlokalen.
På de enkla trähyllorna är det uppdukat med en rad läckerheter, som man kan äta med gott samvete. Här finns choklad, torkad frukt, te m.m. Rättvisemärkt och ekologiskt. Jag kunde inte låta bli att köpa en liten påse mangochoklad. Varje bit bestod av en liten bit torkad mango med chokladöverdrag. Perfekt liten godbit till kaffet!
Roliga retursmycken från Kenya, för ett överkomligt pris. Eller kanske lite torkad, ekologiskt odlad mango..?
Korgar fanns det gott om. Här en fylld med några instrument. På hyllorna finns saker som skulle bli perfekta presenter till barn, vänner och familjen. Eller till dig själv!
Annas affär är bara öppen två dagar i veckan, med den är värd ett besök. Jag blev glatt överraskad när jag kom dit och det gör mig glad att se sådant engagemang här i närheten. Det här tror jag är framtidens melodi.
Länkar:
Annas Affär
Fair Trade
Rättvisemärkt
