Kärlek längs blå linjen... del 2

Jag såg honom igen! Ni vet, den unge mannen med sitt kurviga sällskap.
Han kom gående mot tunnelbanan i regnet häromdagen när jag var på väg hem.
Vi mötte varandra hastigt och jag hann ta ännu en titt på hans sällskap.

 
Hon var större är jag mindes. Lika lång som han, eller längre.

Med ett rött fodral.

Undrar om det finns olika fodral för olika tillfällen.
Ett regnfodral, kanske?

 
Det måste förresten vara en basfiol, så stor som den var.


Han höll henne framför sig, med ena armen lagd över hennes kropp.
Bestämt och beskyddande.

Hon rullade framåt i regnet, lutad mot axeln på sin kavaljer.


Kommentarer
Postat av: Pumans dotter

Undrar vart de var på väg. Fast egentligen är viktigare att fånga ögonblicket än att rusa vidare i tankarna.

Postat av: O L G A

Var detta samme man som förra gången, han som gjorde följe med henne i det svarta fodralet?

2007-01-11 @ 22:47:16
URL: http://staffli.blogg.se
Postat av: Annelie

Det var länge sedan jag såg honom sist, men det borde vara samma man. Hur många basfiolsspelande unga män kan det finnas i Tensta?

Någon som läser det här kanske känner honom...

2007-01-12 @ 09:50:11
URL: http://tensta.blogg.se
Postat av: Pumans dotter

Det kanske kryllar av dem där. ;)

2007-01-14 @ 10:48:55
URL: http://pumansdotter.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback