Alla vägar bär till Tensta

Det pågår just nu en arkeologisk utgrävning av Hjulsta by. Eftersom E18 ska byggas om undersöker man vad som gömmer sig i marken på en plats där människor har bott i 2000 år. Tills på 1960-talet bodde det folk i gårdarna på Hjulsta gård, men redan på vikingatiden fanns här bosättningar. Genom de arkeologiska utgrävningarna hoppas man kunna lära sig mer om hur människorna levde här på den tiden.

Som jag har nämnt tidigare, hålls visningar för allmänheten av utgrävningarna. Just en sådan var jag på idag. En liten grupp människor hade samlats vid de blå barackarna som står ett stenkast från den bullrande trafiken på E18. En guide från Historiska museet visade oss bland de pågående utgrävningarna, meden arkeologerna låg på marken omkring oss och grävde. Det är en häftig tidsresa man gör där på det blåsiga fältet. Tittar man bort mot Hjulsta reser sig två nya höghus mot skyn i ett pågående bygge. På ena sidan dundrar trafiken förbi på E18 och på den andra åker pendeltågen förbi. Och i marken gömmer sig lämningar från människor som levde här för hundratals år sedan.

Järvafältet är fullt av gravplatser där man har hittat de mest fantastiska saker. I Hjulsta upptäcktes ett gravfält som man inte kände till tidigare i samband med de nuvarande utgrävningarna. Ett 40-tal människor är begravna där, ofta tillsammans med djur och föremål som kammar och pärlor. Olika hustyper finns också representerade, men man vet inte alltid exakt vilken tidsepok de tillhör. Det krävs vidare analyser för att analysera sådant, bland annat med hjälp av kol 14-metoden.

I jorden gömmer sig också en hel del moderna fynd, från 1900-talet. Gamla köksredskap och kärl står spridda och en gammal skylt står lutad intill ett träd. Sådant är dock för ungt för att ingå i de arkeologiska undersökningarna, även om det är roligt att se.

Det är faktiskt riktigt spännande att gå omkring på fältet och se utgrävningarna på nära håll. Som avslutning visar guiden några av fynden från gravarna. Påsar med glaspärlor och kammar tillverkade av älgben skickas runt och fascinerar oss besökare. Arkeologin har en viss lockelse, med sina möjligheter att finna skatter. Lågstadiebarn är särskilt intresserade och fascinerade, berättar guiden som har haft flera grupper från skolorna på visning. Men det verkar betydligt mer lera och jord är guldskatter i markerna på Järvafältet och det ser inte så hemskt bekvämt ut att stå på knäna hela dagarna. För mig var en entimmes visning alldeles lagom för att väcka intresse och sätta fantasin i rörelse.