Alla vägar bär till Tensta

Jag läste för ett tag sedan ett inlägg hos Tordyveln, en bloggare från Skärholmen. Han beskrev en kurs han varit på, där läraren hade sagt:

”Skärholmsbor känner sig inte som skärholmsbor.”

 
Tordyvelns svar är välskrivet och intressant, och utgörs delvis av en text om varför han identifierar sig som skärholmsbo. Läs gärna hans inlägg här.

Jag blev inspirerad av texten och tänkte att uttalandet från herrn på kursen lika gärna kunde ha handlat om Tensta. Då hade mitt svar blivit detta:

Jag bor i Tensta och jag lever här. De senaste åren av mitt liv har jag kallat Tensta mitt hem.  

Jag har skjutit barnvagnen före mig genom tunnlar, över broar, på gångstråk och genom gårdar. Jag har gungat mina barn i parkleken, hållit dem i handel i rutschkanan och klappat kossorna i Spånga By.

 
En gång konfirmerades jag i Spånga Kyrka och mina barn döptes där. Varje midsommar dansar vi runt stången bakom Prästgården. När jag gifte mig i höll jag en bukett rosor från blomsterhandlaren i Tensta centrum i min hand. 

Jag har burit min förstfödda upp för trapporna till tvåan. Min son föddes genom vågor av smärta i badrummet i trean. Där bor vi än, mamma, pappa, barn och minnen. Varje dag lämnar vi våra barn hos dagmamman över gatan.  

Jag har mött en mammut och sett solen i underjorden på Tensta tunnelbanestation. Jag har sett partiledare tala för folket utanför Vivo och jag har röstat i riksdagsval, kommunval, landstingsval och en folkomröstning ett stenkast därifrån.

Jag har lagt upp barnmatsburkar och ekologisk mjölk på bandet i kassan på Vivo. Jag har handlat kilovis med frukt och grönt av handlarna på torget.

 
Jag har passerat utslagna människor på parkbänkar och frågat mig: till vilken nytta?  

Jag har tentapluggat på biblioteket och jag har köpt kebab vid t-banan. Jag har hämtat ut mediciner på Apoteket och hämtat paket med böcker på Tensta Tobak.

 
Jag har cyklat ut på Järvafältet och mött traktorer på grusvägarna. Jag har beundrat koloniodlarnas flit och förbannat hålen i marken.  

Jag har lyssnat till himmelsk operasång i vårt inglasade centrum och jag har varit på bostadsrättsföreningens stämmor i Tensta Kyrka.

 
Jag har drömt om ett radhus på Järingegränd.  

Jag har åkt skridskor på isen på Spånga IP och pulka nedför backen en bit bort. Jag har bjudit mina vänner på middag och jag har blivit bjuden på grillat i den svala sommarkvällen.  Jag har sett tomten dela ut godsaker till områdets barn.

 
Jag har ätit jordgubbstårta på balkongen när en bombman satte skräck i folket på andra sidan Tensta. Jag har sett Anna Lindh samspråka med en man som sålde brända mandlar under Tensta Marknad.  

Jag har sett snön falla mot rönnbären, falla och falla tills hela trädet gav vika för dess tyngd. Jag har rensat tistlar i rabatterna och ogräs i sandlådan.

 
Jag har lyssnat på arabisk sång under bar himmel en sensommarkväll och jag har smakat på blåbär i dungen mot Solhöjden.  

Jag har legat sömnlös och hört DN dunsa ner på hallmattan på nattens småtimmar.

 
Jag har simmat i bassängen på Tenstabadet och jag har sett en dansföreställning i källarrummen under Tensta träff.  Jag har sett nyårsfyrverkerierna vid vattentornet och jag har sett lyckliga studenter färdas på flak via Hagstråket ut i livet.  

Jag har mött er tystnad när jag sagt ”Jag bor i Tensta”.

 
Jag bor i Tensta, jag är en tenstabo.