Alla vägar bär till Tensta

Idag gästades biblioteket av författarinnan Susanna Alakoski. En liten skara åhörare hade samlats för att lyssna till henne.

Det blev ett intimt möte och ett samtal främst om klass, men även om hennes författarskap och vägen dit, om utanförskap av olika typer, fattigdom, välfärdssamhället och medmänsklighet.

Till en början får vi höra hur svårt det kan vara att spåra sin talang i arbetarklassfamiljen - Susanna Alakoski menar att bostaden ofta är för liten för att spara skolböcker, teckningar och likande till nästa generation. Hon visste själv inte varifrån hennes skrivarbegåvning kom ifrån, men det visade sig så småningom  att hennes mormor i Finland hade gått från att vara analfabet till att skriva små dikter till dödsannonser.

Talangen visste hon till en början inte ens om att hon hade, utan menar att det snarare var en lust att skriva hon levde med länge. Vägen till publicerad förafttare gick via heltidsarbete som socialarbetare, tre små barn och skrivtid på bussen med en lånad penna på kvitton. Skrivarrum med havsutsikt har aldrig varit aktuellt för Susanna Alakoski, hon menar att det handlar om disciplin, talang viljestyrka för att bli författare.

Sin numera Augustnominerade roman "Svinalängorna" skrev hon klart under en sjukskrivnig på ett halvår då hon inte ens kunde sitta ner på grund av smärtor i ryggen. Istället stod hon vid datorn i korta pass som hon varvade med vila på golvet!

Namnet "Svinalängorna" är beteckningen för husen hon är uppväxt i, som hon fick höra först i arbetslivet bland andra tjänstemän. Ingen boende i området använde ett sådant nedvärderande uttryck. Nu samlar Susanna på likandnde nedsättande namn på områden runtom i landet. Vi i Tensta bidrog med "Finska viken" som platsen bakom vårt centrum kallas. Det fanns betydligt värre ord på andra håll.

Att lyssna på Susanna Alakoski var både roligt och givande. Hon är en varm person som når fram till sin publik. Hennes mjuka skånska röst talar om tvåspråkighet och alkoholism, om vad vi som medmänniskor kan göra för de utslagna i samhället. Hon peppar en man i publiken som själv skriver på en roman och verkar vara hungrig på att göra mer. "Snart kommer jag med fler tabubelagda ämnen" säger  hon om framtiden. Det är ytterligare en antologi på gång.

När jag går därifrån, efter två timmars samtal och diskussion mellan författaren och publiken, har jag med mig två av hennes uppmaningar.

Dels efterlyser hon mer littaratur om klass. Hon menar att det är efterfrågat, människor vill känna igen sig. "Klass säljer" säger hon och tar sin egen bok som exempel - som snart kommer ut även i pocket.

Dels uppmanar hon oss att skriva till vår kommun och kräva av politikerna att de tar hand om hemlösa och utslagna människor. "Tio mejl är en folkstorm i politiken", säger Susanna Alakoski. Vi kan inte bara vara tysta och acceptera, vi måste ställa krav. Det är något jag verkligen ska fundera på. Varje gång jag går förbli alkisarna på parkbänkarna bakom centrum blir jag ledsen över det mänskliga slöseri det innebär att låta människor stå utanför samhället. Visst kan vi väl skriva några mejl? Jag ska ta reda på vem jag kan skriva till och formulera mitt mejl. Du kan väl börja fundera på vad du ska skriva...