Avståndet människor emellan
Jag växte upp i Sundby, en del av det som brukar kallas gamla Spånga, inte långt ifrån Tensta. Om man zoomar ut kartbilden en bit och betraktar de båda platserna i ett mer avlägset perspektiv så kommer de så småningom att smälta samman till en enda punkt. Det verkliga avståndet människor emellan tycks dock oändligt.
Jag gick nio år i samma skola och samma kompisar. Trodde nog att de flesta var som vi. Spelade fotboll många år tillsammans med tjejer från olika delar av Västerort – inte en enda från Tensta.
Minns ett besök i Tensta under högstadiet, det var på ungdomsmottagningen med hela klassen. Tjejsnack och kondomutdelning, sedan raka vägen hem igen. I Rinkeby tillbringade vi några kvällar under konfirmationstiden, i Spånga församlings lokaler.
I övrigt är det tomt på minnen. Nog måste jag ha varit här, men det kan inte ha varit ofta. Platsen Tensta fanns nog i mitt medvetande, mer som en möjlighet än en verklighet. En plats man skulle kunna besöka i teorin, men aldrig hade anledning att faktiskt ta sig till. En plats i närheten, ändå så avlägsen. Som om den var till för någon annans skull.