Lena Andersson listar favoriter i sin barndoms Tensta
I dagarna släpps romanen Slutspelat som delvis utspelar sig i Tensta. Bokens författare Lena Andersson är uppvuxen i Tensta och i sin debutroman Var det bra så? skildrar hon denna tid. När Lena Andersson nu, i sin fjärde roman, låter låter handlingen utspela sig i Tensta är det som tillfällig hemvist för terroristledaren Vladimir Ibn Nilad.
Idag listar Lena Andersson sina favoriter i Tensta här på bloggen, men först några frågor om boken och Tensta.
Du är uppvuxen i Tensta vilket du har skildrat i romanen Var det bra så?. Vad betyder Tensta för dig idag?
- Tensta idag är för mig min barndoms plats. Därför minns jag varje sten och grässtrå, varje dunge och markplatta i centrum. Och blir förvånad när träden har växt och byggnaderna förändrats. Jag vill inte tillbaka men jag bär för alltid platsen med mig som mitt ursprung.
Varför valde du att delvis förlägga handlingen i din nya roman till Tensta?
- För att jag ville att min huvudperson Vladimir skulle få gå omkring i Tensta, eftersom jag känner till det och känner för platsen, och möta tenstaborna såsom de ser ut idag, och som han är ganska nöjd med eftersom kvinnorna där är så sedesamt täckta av tyger. Jag tyckte det verkade rimligt att han kom till en Stockholmsförort när han nu kom till Sverige.
Hur tror du att din bok kommer att tas emot av tenstaborna?
- Jag tror inte att så många av dem kommer att läsa boken, men de som gör det kommer nog att gilla att de kan lokalisera och känner igen de olika stråken, husen och platserna som nämns.
I morgon kommer jag att recensera Slutspelat.
Lena Anderssons favoriter i Tensta:
1. Sörgården, där jag växte upp. Mytisk plats för mig med så mycket minnen att jag knappt står ut att vistas där.
2. Shellmacken, vårt andra hem där vi köpte godis och glass och där det luktade så gott av bensin.
3. Fabriken, eller vad man ska kalla den, bredvid Shell där man på den tiden lagade skolmaten till hela området ("rektorsområdet" hette det visst. Vilka konstiga ord barn får lära sig!)
4. Spånga kyrka, för att den är så vacker och gammal.
5. Kämpingeskolan, min högstadieskola som jag trots allt tyckte om, och då menar jag verkligen trots allt. För förtydligande, läs min första bok Var det bra så? som hämtat sin inspiration från händelser i den skolan.
6. Granholmstippen, där nya boken Slutspelat tar slut.
7. Elljusspåret, 3,1 km långt, på Järvafältet där jag tränade skidor och löpning.
Foto: Cato Lein
Fler favoriter:
Tanja Tuurala
Rodrigo Pencheff
Olga Magnusson
Pontus Herin
Adam Tensta
Anna Lindhagen
Skriv din egen lista!
Idag listar Lena Andersson sina favoriter i Tensta här på bloggen, men först några frågor om boken och Tensta.
Du är uppvuxen i Tensta vilket du har skildrat i romanen Var det bra så?. Vad betyder Tensta för dig idag?- Tensta idag är för mig min barndoms plats. Därför minns jag varje sten och grässtrå, varje dunge och markplatta i centrum. Och blir förvånad när träden har växt och byggnaderna förändrats. Jag vill inte tillbaka men jag bär för alltid platsen med mig som mitt ursprung.
Varför valde du att delvis förlägga handlingen i din nya roman till Tensta?
- För att jag ville att min huvudperson Vladimir skulle få gå omkring i Tensta, eftersom jag känner till det och känner för platsen, och möta tenstaborna såsom de ser ut idag, och som han är ganska nöjd med eftersom kvinnorna där är så sedesamt täckta av tyger. Jag tyckte det verkade rimligt att han kom till en Stockholmsförort när han nu kom till Sverige.
Hur tror du att din bok kommer att tas emot av tenstaborna?
- Jag tror inte att så många av dem kommer att läsa boken, men de som gör det kommer nog att gilla att de kan lokalisera och känner igen de olika stråken, husen och platserna som nämns.
I morgon kommer jag att recensera Slutspelat.
Lena Anderssons favoriter i Tensta:
1. Sörgården, där jag växte upp. Mytisk plats för mig med så mycket minnen att jag knappt står ut att vistas där.
2. Shellmacken, vårt andra hem där vi köpte godis och glass och där det luktade så gott av bensin.
3. Fabriken, eller vad man ska kalla den, bredvid Shell där man på den tiden lagade skolmaten till hela området ("rektorsområdet" hette det visst. Vilka konstiga ord barn får lära sig!)
4. Spånga kyrka, för att den är så vacker och gammal.
5. Kämpingeskolan, min högstadieskola som jag trots allt tyckte om, och då menar jag verkligen trots allt. För förtydligande, läs min första bok Var det bra så? som hämtat sin inspiration från händelser i den skolan.
6. Granholmstippen, där nya boken Slutspelat tar slut.
7. Elljusspåret, 3,1 km långt, på Järvafältet där jag tränade skidor och löpning.
Foto: Cato Lein
Fler favoriter:
Tanja Tuurala
Rodrigo Pencheff
Olga Magnusson
Pontus Herin
Adam Tensta
Anna Lindhagen
Skriv din egen lista!
Kommentarer
Trackback