Tankar om att vara hemma
Man vänjer sig vid det mesta. Betongen blir en kuliss till det trivsamma myllret av människor.
Halalslaktat kött är fortfarande kött. De många kvinnorna vars kroppar och ansikten göms under slöjor vandrar vidare på gångvägarna oavsett om du höjer på ögonbrynen eller inte.
Deras barn talar svenska eller somali eller lite av varje och du tar ingen notis.
De förr så exotiska matvarorna på Vivo blir vardagsmat. Det välbesökta och levande biblioteket blir ditt lugn, blå linjens tiominuterstrafik din puls.
Men när är du kommer hem och stänger dörren bakom dig upphör allt detta att existera. Du befinner dig i din lägenhet, där du har skapat ett utrymme att trivas i. Du känner dig hemma. Även om du bor i Tensta. Hemma är man överallt. Eller ingenstans.
Jätte kul att hitta och läsa din fina blogg!
Vad roligt att du hittade hit.
Din sida är jättefin. Jag blir så glad när jag ser dina bilder från Tensta - det finns så mycket skönhet, kreativitet och personlighet här, vilket jag tycker du har fångat på ett originellt sätt!
För mig är det väldigt viktigt att ha mitt eget utrymme, ett som är bara mitt. Oavsett var jag bor någonstans... eller också när jag är på resande fot. Man behöver ju en fast punkt i tillvaron.
P.S. Jag håller med Annelie: Verkligen fina bilder, Olga!
Jag har också ett stort behov av en plats som är min egen, gärna med rum för några böcker! Men var någonstans den platsen är rent geografiskt kvittar - i alla fall har det gjort det hittills!