Alla vägar bär till Tensta

Idag var det alltså dags för Camilla Läckberg att komma till Spånga för att prata om sitt författarskap. Igår kväll satt jag uppe ganska sent att hinna läsa ut ”Isprinsessan”. Jag fattade tycke för karaktärerna tidigt i boken och följde deras utveckling med intresse. Mordet och de frågetecken som fanns kring det pockade dock inte på min uppmärksamhet förrän mot slutet, när lösningen var nära. Deckare har ett sympatiskt drag genom att man som läsare känner sig klyftig när man kan börja dra slutsatser innan huvudpersonerna gör det – så även denna. Jag ska inte gå in närmare på handlingen utan förflytta mig till Spånga församlingshus tidigare ikväll:  

Det var ett drygt femtiotal personer som hade kommit för att lyssna på Camilla Läckberg. Någon i publiken viskade att det minsann var fler än man hade sett tidigare, till och med fler än när Ranelid var där. Camilla gjorde entré i en snygg klarröd överdel och jeans. Hon förblev stående framför oss när hon berättade om hur hon blev författare och varifrån hon hämtar sin inspiration.

 
Fascinationen för det morbida och mörka tycks ha funnits hos henne hela tiden. Hon berättade om den första ”boken” som hon hade skrivit i 4-årsålderna, i vilken Tomtemor blev ihjälslagen så blodet rann. Det är roligt att se hur passionerat hon talar om kriminaltekniska företeelser, polisutredningar, mordmetoder och annat som hör till en deckarförfattares vardag.  

Att hon valde att utbilda sig till ekonom och arbeta med det i några år, trots att hon tyckte det var ”fruktansvärt, fruktansvärt tråkigt” förklarar hon med att författardrömmen aldrig kändes realistisk. Inte förrän hon gick en skrivarkurs som hon hade fått i julklapp av sin familj. Känslan av att träffa likasinnade och att det var fullt möjligt att skriva en bok beskriver hon som avgörande. Efter kursen började den första boken ta form, men det tog hennes drygt två år att bli klar.

 
Camilla berättar om sina tankar kring att bli publicerad, att få den första lådan nytrycka böcker i sin hand och slås av att ”det faktiskt ser ut som en bok!” Det är säkerligen åtskilliga som drömmer om just det ögonblicket och som kan identifiera sig med hennes glädje. Det var dock inte givet att det skulle bli succé för att boken kom ut. Först när Camilla tog kontakt med en litterär agent kände hon att det faktiskt skulle vara möjligt att kunna försörja sig som författare. Nu har hon skrivit fyra böcker som alla utspelar sig i Fjällbacka, och arbetar med ytterligare en. De första två böckerna kommer att spelas in som tv-serie av SVT och sändas hösten 2007. Hennes böcker har dessutom översatts till flera andra språk. Nyligen sålde hon fyra titlar till brittiska Harper Collins, vilket kan ses som ett internationellt genombrott, enligt svb.se.   

Det var roligt att vara där och höra hennes berättelse. Trots att hon säkert gör många liknande framträdanden var hon närvarande och personlig i sitt tilltal. Många i publiken gick med beundran fram till henne i pausen och bad om att få böcker signerade, vilket hon gjorde. Hon svarade även utförligt på frågor som rörde hennes skrivande. Bland annat berättade hon hur hon kan skoja med sina vänner på subtila sätt i sina böcker, till exempel genom att leka med namnen.

 
Än en gång blev det tydligt hur skicklig Camilla Läckberg är på att marknadsföra sig själv och locka läsare genom att bjuda på sig själv. Det kanske är nödvändigt för att bli framgångsrik som författare idag. Och visst funkar det. När jag läser näste bok kommer det att vara lika mycket för hennes personlighets skull som för att följa karaktärerna.  

Du kan läsa mer om Camilla Läckberg på hennes hemsida eller blogg.

(Kameran blev kvar hemma idag, därför kan jag inte bjuda på några bilder.)