Igår var Svante Weyler i Tensta för att tala, och jag tror att de flesta av åhörarna fängslades av hans fascinerande berättelser; från uppväxten i Spånga, där morfadern byggde ett hus i början av 1900-talet, via 1970-talets Sovjet och tyska aulor på 1980-talet, till kongolesiskt vardagsliv på 2000-talet. Genom hela berättelsen går skriften, läsande och litteraturen som en röd tråd, även de gånger då den är påtagligt frånvarande som i Kongo. Där blir det särskilt tydligt vilken framträdande plats skriften har i vår kultur och vilken makt det medför att vara en läsande och skrivande människa.

Svante Weyler visade en fantastisk förmåga att fånga sin publik och sprida sin entusiasm för litteraturen från Östeuropa och Afrika. Jag skulle tro att de flesta, efter att ha hört Weyler tala om Alain Mabanckous bok Slut på kritan, rusar till närmsta bibliotek eller bokhandel för att få ta i ett exemplar.

För det just det som är tjusningen med att läsa, menar Weyler, att litteraturen är ett makalöst sätt att lämna sig själv för en stund, för att kanske upptäcka att andras verklighet inte är så olik den egna.

På bilden samtalar Svante Weyler med Lennart Svensson, en av många som ville växla några ord med förläggaren efter föredraget.

Läs mer:
Weyler förlag
Svante Weylers blogg

Pressmeddelande

BlåHuset
Sportlovsprogram Hjulstaskolan

Sibel Basket Cup

Spånga By

Erikslund
Konsthallen
Biblioteket

Arrangör är Föreningen Tensta Träff efter initiativ från Bangladeshiska Riksförbundet och Anatoliska Mångkulturella Föreningen med ekonomiskt stöd från Stockholms kulturnämnd.

Läs mer:
Tensta träffs hemsida

Ett av årets första inlägg handlade om att Tensta äntligen skulle få en bank, efter många års väntan. Nu har den öppnat och det verkar vara fullt ös inne på kontoret, särskilt runt löning. Ännu har jag inte haft anledning att besöka Nordea i Tensta centrum, men det känns bra att de finns där.

Under året har Tensta blivit ett etablerat begrepp inom musikvärlden , tack vare Adam. Han verkar vara en kille med hjärtat på rätt ställe som syns i allehanda sammanhang. Nyligen såg jag honom prata om spöken i ett UR-program.

Det omtalade Järvalyftet har introducerats, diskuterats och kritiserats. Vad man än tycker om planerna går det inte att förneka att många bra saker har kommit ur det. I Tensta både ett community center och en arkitekturskola.

Nalin Pekgul har dragit folk till Tensta centrum där hon ihärdigt står och väntar på att sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt ska komma hit och prata om Vårdval Stockholm och dess konsekvenser för vården i Tensta. Än så länge har ingen Filippa setts till, vad jag vet...

Djursholmskillen Pontus Herin skrev en bok om sin tid i Tensta som uppmärksammades en hel del i media. När han kom till Kulturcaféet drog han rekordmycket folk. Här på bloggen listade han sina favoriter i Tensta.  Herin själv har dock flyttat vidare till en villa i Vallentuna.

Äntligen har vi fått ett riktigt bra ställe att äta på i Tensta. Sedan Chili Masala öppnade för drygt en månad sedan har jag ätit där flera gånger. Lika gott varje gång! Det verkar som om fler tycker det. Jag hoppas det går riktigt bra med affärerna, för restaurangen behövs. Det är nog en av de få saker som kan locka folk utifrån till Tensta.

Äntligen kan man även säga om trappan som är tänkt att förbinda Taxingeplan med Tenstagången, som nu äntligen verkar vara på väg att bli verklighet. Fortsättning följer.

Personligen är jag dock mest glad över att skriften "40 år i Tensta - förortens nybyggare berättar" som jag gjorde tillsammans med Olga Magnusson blev verklighet. Vi har fått fin respons och jag ser fram emot att arbeta vidare med materialet under 2009.

Med tanke på hur mycket bra som har hänt under 2008 tror jag att det kommer att ske minst lika mycket under 2009. Bloggåret 2008 var ganska lugnt för min del, men nu är det full fart framåt. Mot 2009! Jag hoppas du hänger med!

Hans röst är lugn och trevlig. Vi pratar om det han sade i radio (se föregående inlägg) . Om situationen i Tensta. Om brottslighet och framtidshopp. 

Johhny Lindh har jobbat här sedan 1976. Han säger att alla varje generation ungdomar har sitt uttryckssätt. På 60- och 70-talen var det raggare. Nu ser det annorlunda ut. Här i Tensta är "normen för det svenska samhället lite förskjuten". Att planka i tunnelbanan eller att bråka på skolgården är normalt, i alla fall enligt socialtjänsten som inte  ingriper i dessa fall.

I Tensta finns idag flera grupperingar av ungdomar i olika åldrar som ägnar sig åt skadegörelse och brottslighet. Några av dem har problem med missbruk. De kommer ofta från familjer som inte fungerar. De vill synas.

Men det finns även en annan, mycket större grupp ungdomar i Tensta. De som har bestämt sig för att lyckas, som med en stark drivklart klarar sig bra i skolan och går vidare till högre studier. Riktiga förebilder. De syns inte.

Vi pratar om den 22 december. Vad var det egentligen som hände? Johnny Lindh kallar det ett "regelrätt bakhåll". Ungdomarna hade satt eld på papperskorgar och bildäck för att locka dit polis och brandkår, som möttes av stenkastning och Molotov-cocktails.

Johnny Lindh berättar att brandmännen hade varit i Tensta tidigare samma dag för att släcka en lägenhetsbrand. De hade räddat människor, var nöjda med sin insats. Hjältar kanske någon skulle kalla dem. De blir välkomnade tillbaka med stenkastning. Varför? Varför är det samhällsinrättningar som räddningstjänst och kollektivtrafik som attackeras? 

Sedan den 22 december har ungdomar omhändertagits. Polisen har arbetat tillsammans med socialtjänsten. Det har lugnat ner sig igen. Men Johnny Lindh säger, att de enda som kan ändra Tensta är tenstaborna själva.

Han säger också att han tycker sig se en framtidstro i människor i Tensta. Och det finns vissa tendenser som visar en positiv utveckling när det gäller brottslighet. Narkotikahandeln sker till exempel inte lika öppet som tidigare.

Mot slutet av vårt samtal säger Johnny Lindh att jag kan gå ut och nattvandra för att själv prata med ungdomarna. Jag hör mig själv komma med undanflykter.

"Jag har småbarn..." försöker jag.

"Ta med dig vagnen!" säger polischefen.

Också på Radio Stockholm talar man idag om vikten av att folk är ute på kvällarna. Nabil Kadra, föreståndare på Blå Huset, förespråkar en mer informell form av nattvandring, där vänner och grannar tar en liten promenad tillsammans på kvällen.

Egentligen finns inga undanflykter.

Ska vi ta en promenad ikväll?