Alla vägar bär till Tensta

Så var TenstaBo 06 slut. Det har blivit dags att summera. Jag såg någonstans att man inför mässan väntade 50 000 besökare. Det ska bli intressant att se hur många som kom. Det har varit väldigt mycket folk här tycker jag, utom de dagar då det regnat som mest.

 
Förhoppningsvis har mässan bidragit till att folk börjar koppla nya associationer till ordet Tensta. Kanske tänker de radhus, snygga lägenheter, grönskande gårdar och en skön atmosfär. Jag tycker man har hört på folks kommentarer att de har blivit positivt överraskade. Kanske inte tillräckligt för att själva flytta hit – men nog för att se på förorten på att nytt sätt. Och det var väl mässans mål, att visa på möjligheter.  

Själv har jag upptäckt en hel del om Tensta som hade tagit längre tid att göra på egen hand. Nya platser, människor och idéer. För min del kommer det nog att ta lång tid innan jag kommer att kunna överblicka hur mässan påverkat mig och min omgivning. Jag vill inte överdriva dess betydelse, men måste ändå säga att jag är imponerad. Bara boken ”Tensta utanför mitt fönster” som gavs ut med anledning av mässan är ett ambitiöst försök att belysa Tenstas förutsättningar i många olika perspektiv..

 
Närmast ska det bli skönt att allt återgår till det normala här. Framförallt vill jag slippa ”turistgrupper” när jag går ut på min gård. Det ska bli roligt att se när folk börjar flytta in i radhusen och hur det påverkar närområdets karaktär. Jag hoppas även att några av de idéer som presenterats på mässan blir verklighet, till exempel idrottshallen eller kollektivhuset.  

På väg hem från jobbet idag gick jag ifrån Spånga station. När jag svängde ner ifrån Solhöjden och närmade mig Tensta låg där en delvis ny stadsdel framför mig. Husen jag bor i  har snart fått helt nya fasader. Huskroppen närmast gatan har klätts naken – balkongfronterna i orange plåt är nedmonterade. På håll skjuter nya hus upp ur marken - Svenska Bostäders hus vid Tenstaplan och IKANO-husen vid Järinge. Den som ändå hade en takterass där – vilket utsikt de bjöd på!

 
På håll ser jag även vattentornet i all sin betongprakt. Jag har börjat se på den befintliga bebyggelsen här i Tensta på ett nytt sätt, bara genom att läsa hur de är beskrivna i informationsmaterialet. Istället för att anklagas för sin storskalighet och fulhet menar man nu att byggnaderna är ”tidstypiska”, ”värdefulla” och till och med är byggda i ”en uttrycksfull arkitektur”. Miljonprogrammet börjar behandlas med en viss respekt av de sakkunniga. Återstår att se om allmänheten ska anamma samma känslor.